Orosanmälningar är ett sätt för människor i barns omgivning att kunna anmäla och göra socialtjänsten uppmärksam på missförhållanden i barns liv. I december kom en rapport från IVO där flera brister i de undersökta kommunerna uppmärksammades. 

Barnet i fokus

Konsekvenserna av brister i detta skyddsnät kan bli mycket allvarliga och IVO menar att barnperspektivet ofta saknas. Grundprincipen är att barnets bästa alltid ska stå i centrum. Men i IVOs undersökning har det visat sig att socialtjänsten bara haft kontakt med barnet i drygt vart tredje ärende. Det variera kraftigt mellan kommunerna hur ofta kontakten tas. Dessutom saknas ofta dokumentation om varför man inte haft den kontakten, trotts att det blev ett krav på det i januari 2015.

Brister i skyddsnätet

I skyddsbedömningen, alltså hur utsatt barnet är, så är dokumentationen ofta otydlig och det varierar mycket mellan kommunerna hur väl det sköts. Det saknas ibland dokumentation över när bedömningen gjorts och vilka bedömningar som gjorts i enskilda fall. Dessutom finns det flera fall där socialtjänsten inte gjort en utredning, men där IVO anser att det borde gjorts en. Enligt IVO så visar granskningen att utredningar i flera fall inte skett eftersom socialtjänsten lyssnat på föräldrarna utan att ha kontakt med barnet. Dessutom så görs skyddsbedömningar alldeles för sällan när det gäller unga mellan 18 och 20 år, som faller mellan stolarna.

Inte rättssäkert

Det är stor skillnad i hur skyddsbedömningarna gjorts. I en kommun fanns det en dokumenterad bedömning i alla fallen. I en annan saknades det hos över hälften. IVO bedömer situationen som rättsosäker eftersom det ”inte är innehållet i anmälan som i huvudsak styr åtgärderna som socialtjänsten vidtar, utan vilken kommun som råkar hantera anmälan”.