En ansökan om tidsbestämning kan lämnas in först om tio år. Den sammanlagda strafftiden får dock inte vara kortare än 18 år.

– Det finns ju mördare som drabbas av samvetsnöd, som inte står ut med det de gjort och därför erkänner i efterhand. Det kan alltså vara ett uppriktigt erkännande, säger Brottsofferjouren Sveriges ordförande Sven-Erik Alhem.

Han berättar också att ett erkännande är viktigt för de anhöriga till brottsoffer. De plågas ofta av frågan: Varför?

– Men sedan kvarstår ju frågan om man kan lita på uppgifterna? Är det tillförlitliga eller är erkännandet opportunt; för att få en bättre situation om det ansöks om tidsbestämt straff.

”Minimal rättslig betydelse”

Den dömde dubbelmördaren har till polisen uppgett att ett av skälen till erkännandet är att ge de anhöriga till offren mer klarhet i händelserna vid mordtillfället.

Sven-Erik Alhem anser dock att den rättsliga betydelsen är minimal eftersom 24-åringen nekade under rättegången.

– Enligt min uppfattning är det uteslutet att han under överskådlig tid skulle få tidsbestämt straff. Det absolut viktigaste är samhällsskyddsaspekten. Det här var mord som begicks under bestialiska former.

Sorgen rörs upp igen

Enligt Alhem är ansökningarna om tidsbestämning jobbiga för anhöriga till mordoffer. Media lyfter åter upp fallen och det rör upp sorgen igen.

– Min inställning är att det är för tidigt med ansökan redan efter 10 år, det borde vara 15. Och sedan borde inte nya ansökningar få göras varje år därefter, utan med två eller tre års mellanrum.

– Jag får många reaktioner från anhöriga till mordoffer som anser att ansökningarna är stötande. De har själva ett livslångt lidande.

– Han kommer aldrig någonsin ut – det är för osäkert ur samhällsskyddssynpunkt, anser Sven-Erik Alhem.