– Det är ett bekymmer att folk inte vet om de vaccinerade eller om de har haft sjukdomen eller inte. Men vi har inga register. Det gäller att ha sparat sitt gamla vaccinationskort, säger Britt Åkerlind, smittskyddsläkare i Östergötland.
Här har man än så länge inte drabbats av några utbrott, men Britt Åkerlind räknar med att det kommer att dyka upp.
– Vi ser ju att fler och fler i Göteborgsområdet har drabbats och vi har redan sett fall i Västerbotten och Halland som härrör från Göteborg.
En dos eller två
Skyddet i Sverige är generellt sett bra, med en vaccinationstäckning på 95 procent, vilket är betydligt bättre än i många andra länder, enligt Britt Åkerlind.
De flesta som är födda före 1960-talet är immuna mot mässlingen efter att själva ha haft infektionen. För personer födda på 1960-talet är immuniteten varierande.
Personer födda på 1970-talet har i de flesta fall fått en dos av mässlingvaccin. Men en dos ger inte ett lika starkt skydd som två doser, vilket infördes först 1982.
– Vår rekommendation är att ta reda på om man bara har fått en dos, eller om ens föräldrar har avstått vaccin när man var liten.
”Väldigt ålderdomligt”
Problemet är att det är lättare sagt än gjort. Det gäller att ha sparat sitt gamla vaccinationskort eftersom uppgifterna inte finns lagrade i något nationellt elektroniskt register.
– Det känns ju väldigt ålderdomligt idag, 2018. Vi vet att personer tappar bort sina små gula kort. Det ringer folk och frågar om de är vaccinerade men vi kan tyvärr inte svara på det.
Den som inte hittar det lilla kortet får fråga sina föräldrar.
– Får man inte fram något svar bör man betrakta det som att man inte har skydd, råder smittskyddsläkare Britt Åkerlind.
Lång inkubationstid
Hon befarar att mässlingutbrottet kan pågå i flera veckor till. Inkubationstiden är lång, upp till 18 dagar. Det gör det svårt för smittade att hållas isolerade under så lång tid.
– Det finns dessutom fler mottagliga individer i samhället idag. Det kom många nya till Sverige 2015 och de har av naturliga skäl en sämre täckning. När det gäller barn och ungdomar har vi elevhälsan som följer upp, men det är sämre med en del av den vuxna befolkningen.