Både i sociala medier och i mail till Sydnytt har människor delat sina synpunker. Här är några av de reaktioner vi har fått:

”Jag anser också att det är tortyr! Jobbade på S:t Lars i Lund på 1980-talet. Tvingades bälta människor! INHUMANT! :-( ”

”Bra att hon säger från! Chefsläkaren menar att vägran innebär stora risker för patienter och personal.”

”Nyfiken på hur Kommunal motiverar sitt agerande här. Som vanligt finns väl aspekter som inte kommer fram.”

”Man kan inte jobba i psykiatrisk slutenvård om man vägrar utföra tvångsåtg. Skall minimeras, men ibland krävs det.”

”När jag har attacker av panikångest (varar ca två timmar) så är ångesten så stark att jag hallucinerar. I det tillståndet får jag ofta för mig att enstaka i personalen i psykiatrin (som gör sitt bästa för att hjälpa mig) vill göra mig illa. Då reagerar jag, inte förvånande, ofta genom att slå personalen i försök att skydda mig själv från det imaginära hotet. Då griper en stor del av hela personalstyrkan in och för mig till bältessängen. När de gör det är jag också jätterädd, men det finns liksom inget alternativ tyvärr. Det hjälper inte att personalen försöker lugna mig med ord och omsorg, och det tar ett tag innan lugnande medicin slår an. Under den tiden kan det vara så att jag, både för egen och andras skull, spänns fast i bälte. Vad skulle hända om nån i personalen i det läget vägrar hjälpa till att få fast mig? Det skulle inte var bra för mig, den saken är klar!”

”Psykiatrin visar sitt sanna ansikte, orättvis fängelse, tortyr en praxis som kväver patienter med droger och läkemedel.”

”Respekt! Det behövs stor förändring inom psykvården. Det behövs fler männskor, engagerade medmänniskor med stor kompetens, med stark tro på människans förmåga att hela sig. Modigt gjort av skötaren Katja på Kristianstad Vuxenpsyk.”

”Verkligen underbart att någon vågar stå mot detta ohumana sätt att bälta folk som lider. Hoppas att ni inte lämnar detta ämne. Det är viktigt att den sortens legala tortyr upphör.”