På forskningsodlingen i Alnarp har grödan precis börjat växa. Den sköt fart under värmen i april, men saktade sen ner under kyliga maj. Än ser vi inga ax, bara blad.

– Jag tror att om 50 år kommer vi prata om den perenna revolutionen. Det var då forskarna gjorde om helt så att man gick ifrån de gamla grödorna som man förädlat i tiotusen år och började om på nytt, säger Lennart Olsson, professor vid Lund universitet.

Han är inget annat än entusiastisk över kernza. Det amerikanska vetegräset kan vara lösningen på ett lantbruk som idag kräver enorma mängder arbete och energi och som läcker ut kväve och fosfor i sjöar och vattendrag.

Från ettåriga grödor till flerårig

Våra vanligaste spannmål som vete, råg och havre är ettåriga. Varje år måste bonden så och sedan plöja efter skörd.

– Idag kanske en lantbrukare kör över sin åker åtta, tio, tolv gånger per säsong säger Lennart Olsson.

– Det är när jorden bearbetas efter skörd som vi får läckage av näringsämnen, vi får erosion och det är också väldigt energikrävande, fortsätter han.

Kernza är flerårig. Den kommer år efter år helt av sig själv utan att lantbrukaren behöver störa markytan eller röra om i jorden.

– Då behåller vi näringen och får en bördigare jord, säger Linda-Maria Dimitrova Mårtensson, docent i växtodling på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Proteinrikt foder

Gräset är dessutom väldigt proteinrikt, det var därför det en gång importerades till USA. När axen har skördats kan resten av plantan användas som foder åt kreatur.

Redan idag används kernza i USA till framförallt öl och bakning.

– Det ger jättegott bröd som får en mjuk lite nötig smak, säger Linda-Maria Dimitrova Mårtensson

I Sverige odlas den på försök på Högestad gods mellan Ystad och Tomelilla och ett par skånska bryggerier testar den i sin öltillverkning.

Förhoppningen är att grödan ska kunna vara ute på marknaden på riktigt om tio till tjugo år.