På Ellenberga gård mötte ungefär 760 hästar sitt öde förra året. Här märks det att djuren fått en annan ställning i samhället än de haft tidigare, en mer familjär ställning. I det kombinerade kontoret och mottagningsrummet kan de ägare som vill få tillbaka askan från sin vapendragare hämta den. På ett bord längs ena väggen står blommor, och där ställs urnan.
– Vi tänder de här ljusen vid sidan och har i övrigt dämpad belysning, så att det blir lite stämning, säger Roger Sanberg, verksamhetsansvarig på gården.
– Många vill prata, vill berätta hästens livshistoria eller speciella händelser. Och det är en av våra viktigaste funktioner – att lyssna, säger han.
I rummet intill står kremeringsungen, den ger ifrån sig ett högt brummande ljud när den är igång. I ett litet hål på ena kortsidan kan man kika rakt in i lågorna.
Det här är ett av två ställen i hela Sverige där hästar kan kremeras, och sen köttfusket avslöjades för ett par veckor sedan har ett ökat intresse märkts främst genom datatrafiken på hemsidan.
– Hästköttskandalen har jag sett i form av att vi normalt har 900 besökare på vår hemsida i månaden, de sista två veckorna har vi 3300, säger Roger Sandberg.
”Folk vill veta”
Roger Sandberg berättar att folk framför allt vill veta vad som verkligen händer med sin häst. Så var det för Cecilia Linnarson som har låtit kremera hästar här. Nu vet hon vad som hänt med hästarna. Hon vet att de aldrig kan hamna i en lasagne.
– Det är en trygghetskänsla lite där, det är det första man känner – att det känns tryggt. Jag har väl också känt att sorgearbetet har blivit lättare, säger hon.
En del tycker kanske att det känns märkligt att behandla djuren ungefär vi behandlar människor efter döden, men för Roger Sandberg är det inga konstigheter. Djuret är ju ändå en lojal vän.
– De är naturligtvis ett livande väsen med en egen själ. De är individer, precis som du och jag, och betyder oerhört mycket för väldigt många människor, säger han.
När en häst dör kan ägaren välja mellan slakt, kremering eller att djuret mals ner och blir biomal. Och intresset för den här gården tyder kanske på att kremeringstrenden inte kommer att vika i första taget. Cecilia Linnarson, som idag har nya hästar, vet hur hon kommer att välja när slutet är inne för dem.
- jag hoppas att det dröjer många, många, år. Men jag vill gå tillväga på precis samma sätt, säger hon.
– Du vill inte göra något annorlunda?
– Nej, på precis samma sätt vill jag gå tillväga.