På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen utrett risken för dödföddhet. Det vill säga att ett barn föds utan livstecken efter den 22:a graviditetsveckan. I det här arbetet har Karin Källén, utredare på Socialstyrelsen och professor i klinisk epidemiologi vid Lunds universitet, och kollegan Anastasia Nyman jämfört alla regioner och landsting med Stockholm, som är det största landstinget.

– Då ser man tydligt att det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan olika regioner, även om man tar hänsyn till olika riskfaktorer. På så sätt ser man att risken för dödföddhet i exempelvis Region Skåne är 25 procent högre än i Stockholm, säger Karin Källén.

Krävs utbildning och resurser

I Sverige, som länge har varit bäst i världen på att förhindra dödfödsel, har läget försämrats och Sverige ligger numera långt efter flera andra länder. Varje år föds i snitt fyra döda barn per tusen födda barn i Sverige.

– Jag hoppas att politikerna som har beställt den här rapporten vill göra förändringar så vi kan identifiera fler riksgraviditeter, säger säger Karin Källén.

Hon säger att med rätt resurser och åtgärder kan sjukvårdspersonalen upptäcka fler barn med tillväxthämning.

– Tidigare gjordes tillväxtultraljud på barn i vecka 32 i Malmö och Lund men det togs bort av besparingsskäl, säger Karin Källén.

Riskgrupper kan få hjälp

Kvinnor som kommer från Mellanöstern och länder söder om Sahara löper större risk att barnen dör i magen.

– I dessa fall handlar en del om att kommunikationen inte fungerar. Personalen kan bli bättre på att lyssna på föräldrar som är oroliga för att deras barn inte mår bra i magen, säger Karin Källén.

Blodprovsanalys och tillväxtmätning kan användas för att identifiera de kvinnor som är i riskzonen, föreslår Karin Källén.

På frågan vad som är ett rimligt mål i Sverige svarar hon 3,3 dödfödda per tusen födda barn.

– Så ser det ut i Stockholm, som har många äldre förstföderskor och många som är födda söder om Sahara. Det kanske är ett rimligt mål, även om Finland bara har 3,0, säger Karin Källén.

Rapporten bygger på material som samlats in under åtta år, från 2008 till 2016.