En stol man inte kan sitta på. Det är verket som Kajsa Willner fick antaget till utställningen Ung svensk form, som visas i Malmö.  Hennes verk är ett av 22 som ställs ut. 

På andra våningen i ett brunrött tegelhus i Malmös hamn sitter två arkitekter och en formgivare. På Kajsa Willners plats ligger ett dussin papper med olika teckningar av kol utspridda på det knallgula golvet.

– Just nu har jag hakat upp mig på kol. Det finns något spännande där, det kan betyda så olika saker, både vara farligt och otroligt vackert.

Hon talar om koldioxid som en potentiell förstörare av världen, om farliga kolgruvor och samtidigt om smycken gjorda i materialet och om vackra mönstren i det uppbrunna träet. 

En oslipad stol

Men verket som bedömdes av juryn och kom med till utställningen som just nu visas i Malmö var något helt annat. En prototyp till en stol, gjord med olika typiskt svenska hantverkstekniker, men samtidigt oslipad och svår att sitta på. Inspirationen till stolen fick hon av Astrid Lindgrens Emil i Lönneboa och den handlar om att våga visa upp en process och att kunna inspireras av något som inte är vad vi i vanliga fall kallar perfekt.

– Friheten, att bara sitta och göra något för att det är kul att se vad som händer istället för att skapa efter strikta mallar. Jag vet inte om världen behöver en till perfekt stol, säger hon.

Men hur lätt är det att visa upp något som inte är perfekt?

– Jag tycker det är jättejobbigt. Framförallt så tycker jag det är ganska jobbigt i Sverige, för här är det så mycket som handlar om funktionalitet.

Den egna vägen

Det är ingen lätt bransch hon valt. Det finns många formgivare och få jobb. Kajsa Willners har valt att prova sin egen väg, utbilda sig utomlands och nu vill hon skapa sitt eget märke. Samtidigt är det viktigt för henna att känna att det hon gör har ett eget formspråk och inte bara blir en upprepning av vad andra redan gjort.

– Jag vill inte bara lägga till saker, jag vill verkligen bidra med något som är ett eget formspråk,  säger hon.