Det var många som tagit sig till Limhamns kyrka idag. Mycket släkt och många vänner och alla mindes de en man som var stor, stark och varm – och som gjorde avtryck både som idrottsman och person.

– Jag minns honom som en färgstark personlighet. Vi hade många glada stunder tillsammans, sa styrkelyftaren Johnny Wahlqvist.

– Han var den första artisten i svensk friidrott, sa Patrik Sjöberg

– Jag nådde inte upp till hans nivår, men jag förde traditionen vidare.

En egen sort

Till kyrkan kom också gamle diskuskollegan Wolfgang Schmidt som Ricky en gång hade långgångna planer på att smuggla ut ur DDR.

– Han var en helt egen sort, sa han.

– När jag tänker på Sverige så tänker jag på Drottning Silvia och så tänker jag på Ricky!

Alla pusselbitar

Officianten Alf Sjölin pratade om att de allra flesta bara fick ett par pusselbitar när det gällde Ricky Bruch – bara några få fick se hela pusslet. En av dem var hans syster Christina.

– Humorn fick ju alla se, säger hon.

– Men kanske inte hans poetiska sida. Han tyckte mycket om att skriva. Och så hade han ett stort musikintresse.

Sin egen väg

Dan Hylander sjöng på begravningen – bland annat ”Skuggor i skymningen” som betydde mycket för Ricky.

– För sex månader sedan fick jag ett mail från Ricky, berättade han.

– Han skrev om hur han inspirerats av den när han gjorde comeback och satte det svenska rekord som gäller fortfarande.

Frans Sjöström fanns också på plats för att med sin sax gestalta My way – en låt som skulle kunna vara en signatur för Björn Richard Bruch – en man som alltid gick sin egen väg.