Malmöforskaren Pernilla Ouis menar att Rädda Barnen censurerat hennes forskningsrapport om hedersvåld.
– Jag är besviken. Det här leder bara till att flickorna och kvinnorna i Mellanöstern drabbas, om ingen vågar prata om hedersbegreppet öppet.
Rädda Barnen förnekar att det handlar om censur:
– Men Pernilla Ouis skuldbelägger och pekar ut hela Mellanöstern. Hon blandar ihop sina egna åsikter med fakta, säger Rädda Barnens Mellanösternrepresentant, Sanna Johnson, på telefon från Beirut.
”Som att säga att alla sossar kör Volvo
2006 fick Ouis fick uppdraget av Rädda Barnen att belysa hedersrelaterat våld, barnäktenskap och sexutnyttjande av flickor i Libanon, Palestina och Jemen.
400 flickor mellan 12 och 18 år har gruppintervjuats, hon har samlat in enskilda livshistorier, jämfört med tonårspojkar och tittat både på islam och kristendom i Mellanöstern.
”Alldeles för litet underlag” enligt Rädda Barnen, som menar att Ouis drar alltför stora växlar på forskningen och generaliserar:
– Som att säga att alla sossar kör Volvo. Vi måste ha på fötterna för att med kraft kunna gå ut med sådana här resultat – hedersbegreppet är så känsligt i Mellanöstern att vi inte ens använder ordet här. Annars utsätter vi våra medarbetare och samarbetspartners härnere för stora risker, förklarar Sanna Johnson.
Missriktad välvilja
Enligt Ouis, som själv är muslim sedan länge, har Rädda Barnen strukit allt i rapporten som sätter hedersrelaterat våld i sitt sammanhang och hon tar apartheid som liknelse:
– Det vore som att bara få säga att enskilda svarta utsattes för diskriminering av enskilda vita, utan att nämna ordet apartheid eller berätta om hela strukturen i samhället. Jag konstaterar att hederstänkandet inte bara skyddar flickorna, utan skadar dem. Alla jag pratat med säger samma sak, till exempel att skulden läggs på våldtäktsoffret och att en våldtäktsman kan få straffet mildrat om han gifter sig med kvinnan.
Ouis tror att det är missriktad välvilja som ligger bakom Rädda Barnens agerande – samma välvilja som hindrar många svenskar från att våga kritisera till exempel islam och andra kulturer.
– Men om man inte vågar se sammanhangen, framstår de enskilda människorna som monster. Man måste ju behandla alla som jämlikar, och då kan man också kritisera.