För två veckor sedan fick de 250 anställda det överraskande beskedet att fabriken läggs ner.

Ett 50-tal anställda väntade idag tålmodigt i över två timmar på att få prata med ägarbröderna Finn och Jörn Rausing som skulle träffa facken på det  lunchmöte som hålls med facken vart tredje år.

Niklas Starow är grafikerordförande för 170 av de 250 anställda och han påpekar att Tetra Paks historia det inte bara handlar om släkten Rausing utan om många släkter som i generationer jobbat på företaget.

– Och de är i ett chocktillstånd just nu.

– Det är bara skuggan av ett halmstrå, men när beslutsfattarna kommer på sällsynt besök, då får man ta chansen.  Om de har någon ryggrad så kommer de ut och pratar med oss, det menade idag uppsägningshotade Ola Kollén.

Ola Kolléns far Bertil Kollén har gått i pension men han jobbade 35 år för Tetrapak men det var under ägarnas förälder Hans och dennes bror Gad Rausing.

– De hade aldrig lagt ner företaget och de visste hur man utsåg bra chefer.

Det var ett överraskande beslut för de anställda eftersom lundafabriken gått med vinst, investeringar hade gjorts och så det faktum det var ju just här som grunden lades för Tetrapaks 75-åriga framgångshistoria.

– Den här fabriken är originalet och det är ett historielöst förslag, säger Niklas Starow.

Företagets förklaring till nedläggningsplanerna är vikande efterfrågan i Europa på Mjölk och Juice men varför just Lunds förpackningsfabrik av alla de åtta som finns i Europa ska läggas ner det handlar bara om ekonomi. Och då får de anställdas ekonomier komma i andra hand.

– Jag är ensamstående med barn, men vi tvingas nog flytta, säger Ann-Christine Andersson.

Bredvid henne står Marianne Gustavsson som jobbat i 34 år men hon har också sin man och tre vuxna söner på fabriken.

– Det är ju ett hårt slag men vi får väl kämpa som alla andra, säger hon och tittar bort.

Men dagen utvecklade sig inte på det sätt man hade hoppats på, besvikna fick de gå hem efter att inte fått växla ett ord med de som har deras framtid i sin hand.

– Jag tycker det är dåligt, sådan brist på tid kan de inte ha, säger Ola Kollén.

Hans far är ännu mer besviken.

– Så här hade aldrig deras föräldrar gjort, att inte våga se de anställda i ögonen.