De storkar som häckar i naturen fick i somras 55 ungar och i storkprojektets hägn föddes ytterligare 101 ungar.
Det gjorde att minst hundra ungfåglar kunde följa storkens naturliga beteende i höstas och flytta söderut.
– Så många ungar som kunde flytta har inte funnits i Sverige sedan 1800-talet, säger projektledaren Emma Ådahl.
FAKTA Vit stork
Vit stork, stork, Cico´nia cico´nia, art i fågelfamiljen storkar. Den är 100?115 cm lång och vit med svarta vingpennor, röda ben och röd näbb.
Arten häckar i kvistbon i träd eller på uppsatta boplattformar i centrala, södra och östra Europa och österut till Centralasien samt i Nordafrika. Den övervintrar i tropiska Afrika och Indien.
Den livnär sig av bland annat på grodor, ormar, sorkar, gräshoppor och fisk och måste ha tillgång till kärrmarker, våtängar och gräsmarker.
På grund av utdikningar och ändrade jordbruksmetoder försvann arten som häckfågel i Sverige efter att ha häckat sista gången 1954.
Sedan 1989 driver man det så kallade Storkprojektet i Skåne; genom uppfödning i fångenskap och efter hand i det fria samt återställning av våtmarker har vit stork åter börjat häcka i södra Sverige.
Vit stork är den av de europeiska arterna storkar som är orädd för människor under häckningen. Den bygger gärna bo helt öppet i ett träd eller på ett hus med lämplig plattform.
Vuxna storkar kan klappra med näbbarna för att hälsa varandra men är i övrigt stumma. Ungarna kan däremot frambringa väsande ljud när föräldrarna kommer med mat.
Än så länge är vit stork vanlig i östra Europa. Naturvårdare befarar dock en kraftig tillbakagång när jordbruket nu moderniseras och effektiviseras på samma sätt som i västra och norra Europa.
Där vit stork finns eller funnits har dess spektakulära utseende och levnadssätt fängslat folkfantasin. Dess funktion som pedagogisk fiktion till barns fråga om ”var barn kommer ifrån” hör närmast hemma i 1800-talets viktorianska värld och infördes inte i Sverige förrän under århundradets senare del.
Redan i antikens Rom ansågs det som en stor lycka om storken slog sig ned på ett hus ? så även i Skåne på 1800-talet, där man ansåg att ett storkbo hindrade blixtnedslag. Den har också varit en sinnebild för äktenskaplig trohet och lycka.
Storken figurerar i åtskilliga sägner, sagor och inte minst barnrim, som lästes upp när man första gången på våren såg gårdens stork komma flygande.
Nationalencyklopedin