De flesta söker kollektivboende genom grupper på sociala medier. Upplägget är oftast att man som sökande ska skicka ett personligt meddelande till kollektivet och sedan invänta en intervju.

– Det är mest osäkerheter hela tiden, att man får vänta och se. Man kanske får komma på en intervju, men sen blir det inte av för de har flera och väljer någon annan, säger Andreas Haraldsson som pendlar från Rolsberga och letar kollektiv i Malmö.

Hur känns det att gå på en sådan intervju?

– Man ska vara sig själv och slappna av. Inte tänka att man ska visa sig duktig bara för att få platsen.

Söker gemenskap

Karin Grundström är professor i arkitektur på Malmö universitet och leder ett forskningsprojekt som handlar om att dela bostad. Hon är inte förvånad över boendeformens popularitet.  

– Det finns ett stort behov av en social vardag oavsett boendeform, att ha någon att säga hej till på morgonen. Man vill ha gemenskapen, säger hon.

I en stor villa i centrala Malmö bor Agnes Salomonsson och Emma Bergqvist tillsammans med fem andra. De har länge bott i samma kollektiv och har erfarenhet av att hålla i intervjuer. De tror starkt på att kollektivboenden kan vara framtiden för fler.

– Många hade mått bättre av att ha det så här. Man får välja när man ska ha egentid och inte, säger Agnes Salomonsson.

Varför bor ni i kollektiv?

– Det är det sociala. Att komma hem och ha ett naturligt umgänge. Man hänger med i andras parallella liv på ett närmare sätt, säger hon.

”Jobbigt att ha den makten”

Utan kösystem väljer kollektiven fritt vilka som ska få flytta in.

– Det är lite jobbigt att känna att man har den makten. Man känner sig lite elak när man väljer bort fyra personer trots att man hade en bra intervju med dem, säger Emma Bergqvist.

– Samtidigt tycker jag det är befriande att det finns en bostadsmarknad som inte har ett kösystem, säger Agnes Salomonsson.