I Skåne handlar det om bland annat fd BT Kemi i Teckomatorp, Svalöv, Klippans läderfabrik i Klippan och Kristianstads gasverk.

Enligt Naturvårdsverket är cirka 80 000 områden i Sverige misstänkt eller konstaterat förorenade av tungmetaller och andra föroreningar. Men endast var fjärde område har riskklassats, vilket innebär att många är högriskområden utan att allmänheten vet om det. Enligt länsstyrelsernas bedömning är det troligt att cirka 1 300 områden finns i den högsta riskklassen.

Idag är det statliga anslaget till sanering av förorenade områden 500 miljoner kronor, vilket inte är tillräckligt enligt Marie Eriksson, chef för marksaneringen inom Svevia. Hon menar att det inte bara krävs mer pengar för den här typen av sanering. Även takten måste öka.

– I dag kan de ta mellan tio och 20 år från ett larm tills att ett förorenat område saneras, vilket inte är rimligt, säger Marie Eriksson.

Grundprincipen är att det i första hand är den som har förorenat ett område som också ska stå för saneringen. Problemet är bara att det på många platser inte finns någon att ställa till svars. När det gäller förorenade men attraktiva områden, till exempel vid kusterna eller storstäderna, finns det ofta privata intressenter som är villiga att betala för saneringen. Annorlunda är det i områden som inte är lika kommersiellt intressanta. Då återstår ofta bara staten.