Yoga har blivit något av en fluga i vårt allt stressigare tempo. Hanna Persson från Malmö mådde dåligt och hade ångest innan hon upptäckte yogan. 

– Det har varit ett sätt att hitta lugn i mig själv.

10-årige skåningen Gabriel Djordjievskis väg till denna indiska tradition var en annan.

– Jag ville bli jättevig och flexibel men visste inte hur. Jag ville också lära mig att stå på händer och på det sättet kom jag i kontakt med min nuvarande yogalärare.

”Tävlar i de fysiska positionerna”

Det ska alltså ge sinneslugn och harmoni och att då tävla med detta som är stort i framförallt USA, kan upplevas som motsägelsefullt. Men Erik Persson, som vann helgens nordiska mästerskap i yoga i Köpenhamn, håller inte med.

– Vi tävlar ju inte i själslig utveckling utan i de fysiska positionerna.

Huvuddomaren och irländskan Ann Leonard påpekar att tävlingsformen inte är ett västerländskt påfund.

– Vi vill gärna plocka bitar ur yogan i väst men tävlandet är en indisk tradition.

”Stillheten det viktigaste”

En tävlingsinsats består av sex olika poser som ska hållas blick stilla i fem sekunder vardera.

– I sin perfektion vägs styrka och flexibilitet mot varandra och kroppen balanserar sig själv till en absolut stillhet. Och just stillheten är det viktigaste, säger Ann Leonard.

Fyra av ställningarna är obligatoriska men två kan man välja helt efter egen vilja och efter egna förutsättningar

– Jag är flexibel i ryggen av naturen så allt som har med bakåtböjande att göra är kul, säger Hanna Persson som också blev nordisk mästare.

– Jag älskar ju handstående, det är en skön känsla att vara viktlös, säger hennes man Erik Persson som leder ett yogainstitut i Malmö.

Gabriel Djordjievski som ville bli jättevig har nu en favoritpose där han sitter på knä och böjer sig bakåt.

– Du drar tillbaka huvudet och tittar på rumpan bakifrån.