Hon skriver om det lilla samhället, det välkända – så välkänt att det nästan kväver en. Lika upprepande som den dagliga bussresan. Författaren Lisa Bjärbo använder sin egen barndomsmiljö, Ingelstad utanför Växjö, i den nya ungdomsromanen ”Djupa ro”.
– Jag tyckte nog själv som tonåring att det var ganska instängt att bo här. Boken handlar också om rollen man får i ett kompisgäng eller ett litet samhälle. Att om man en gång har blivit en viss person med sina kompisar eller i det här sammanhanget, så är det svårt att bli någon annan och komma tillbaka och vara någonting nytt, förklarar Lisa Bjärbo.
Namnet på en badplats
Boktiteln ”Djupa ro” är namnet på en liten badplats i Ingelstad. Handlingen i boken är påhittad, men känslan och budskapet är på riktigt menar Lisa Bjärbo, Och idén till berättelsen fick hon av sin sambo som skriver rollspel.
– Från början var det en ramberättelse jag fick ifrån honom och som jag sedan hade väldigt lätt att befolka. Jag hade lätt att tänka mig hur det skulle vara om det hade varit jag och mitt kompisgäng det handlade om.
– Budskapet i boken är uppmaningen att prata med varandra på allvar, kanske inte bara slentrianfråga hur är läget och knappt lyssna på svaret. Utan verkligen fråga de man gillar hur de mår och sedan lyssna, säger Lisa Bjärbo.
Nya perspektiv
Efter flera år i olika storstäder bor och arbetar Lisa numera i Gnesta. En liten ort snarlik Ingelstad. Men nu i 35-årsåldern är perspektivet annorlunda. Det som då var kvävande är nu livgivande.
– När jag själv bodde i Ingelstad som tonåring så längtade jag därifrån ganska mycket och tyckte det var för litet och för trångt. Jag ville till ett större sammanhang, men nu när jag ser tillbaka på min uppväxt tycker jag att det var ett jättebra ställe att växa upp på. Jag kommer på mig själv att längta tillbaka till Ingelstad ganska ofta, säger författaren Lisa Bjärbo.
Handlingen i boken ”Djupa ro”
I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.
David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.
Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?
Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och små samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite på ytan.
(Källa: Rabén & Sjögren)