För bra för a

tt vara sant?

Investeringarna skulle uppgå till 1,3 miljarder och ge 800 nya jobb. 600 000 affärsbesökare (beräkning av Regionförbundet i Kalmar län och Kalmar kommun) skulle besöka handelscentrumet varje år.

1100 nya lägenheter byggs av Fanerdun. 1100 kinesiska investerare kommer att starta företag i handelscentret för att ställa ut sina produkter. För bra för att vara sant? Nej då, skrev kommunen, ISA och Regionförbundet i en skrivelse till regeringen. Vi kommer att bli en förebild för andra regioner i samma situation. Men det bidde en tumme, och knappt det...

Penga

rna

Snart visade det sig vara mycket svårt för Mr Luo att föra ut pengar från Kina till Sverige. Kinesisk byråkrati och hårda regler, var förklaringen. Och till att börja med var förståelsen från svensk sida för kulturskillnaderna rätt stor. ”Jag beklagar att datumet för den första delbetalningen måste skjutas upp några dagar”. Det var en formulering som blev återkommande i breven från Mr Luo. Det var en fråga på nationell nivå, förklarade han, och han kunde inte annat än beklaga att det dröjde. Och dröjde. Till slut kom det inga alls.

Tidningsska

ndalen

”Kinaföretag lockar med falska löften i Kalmar” skrev Ola Wong i Sydsvenskan 12 oktober 2006.

Han kunde visa att Fanerdun körde med dubbla budskap: I Sverige handlade det om att etablera ett stort kinesiskt handelscentrum. I Kina marknadsfördes projektet som ett sätt att få arbets- och uppehållstillstånd i Sverige.

När det stod klart för Fanerdun vad som skrivits i den svenska tidningen kom ett ilsket brev till Kalmar kommun:

Fanerdun har aldrig utlovat några uppehållstillstånd, skrev Mr Luo, och hotade dessutom att ta i med hårdhandskarna: ”Vårt företag tänker spåra informationen och ta till rättsliga åtgärder mot tidningen och journalisten”.

Inte bra.

Kalmar kommun fick skicka ett mail med en länk till svenska lagboken och uppmanade Mr Luo läsa på om svensk pressfrihet. Och Luo drog senare tillbaka stämningshotet.

Boend

eskandalen

Det kinesiska handelscentret kunde bara byggas av kinesiska arbetare, förklarade Fanerdun och flög kinesiska byggnadsarbetare till Kalmar. Där inkvarterades de i baracker på Snurrom, och rätt snart kontaktades media av omkringboende som oroades över boendestandarden. Ska de få bo så dåligt? Flera i varje rum. Inga ordentliga hygienutrymmen. Man såg ofta män som utförde sina behov i skogen intill.

Lönes

kandalen

Alla skulle få avtalsenliga löner och Byggnads tecknade avtal med företaget. Allt såg perfekt ut – på papperet. Men verkligheten visade sig vara en annan. SVT:s korrespondent i Kina kontaktade byggnadsarbetarna när de kom hem till Kina igen, för att kolla om de fick så mycket som de var garanterade. Så var det inte. De fick bara en bråkdel för på hemmaplan gjordes avdrag för resa och uppehälle för tiden i Kalmar.

Säkerhete

n

Bygget i Kalmar kantades av byggskandaler. De kinesiska kraven på arbetsmiljö låg i en helt annan division än de svenska. Arbetsmiljöverket åkte i skytteltrafik till den riskabla arbetsplatsen och stoppade pågående arbeten: Livsfarliga elledningar.

Byggjobbare som på hög höjd hoppade upp på räcket till en skylift och klev över till en pelare. Där satt han sedan minst tio meter ovanför marken utan skydd och väntade på att en balk skulle komma upp med en kran.

Två-tre meter djupa schaktgropar utan skyddsräcken.

Och problemen fortsatte, trots att Fanerdun värvade ett fackligt skyddsombud från Byggnads till att bli byggsamordnare.