I dag har Sara Axtelius i Oskarshamn en lägenhet som är mer eller mindre fylld av hyllor och tyger. Där ligger de, färgglada och lockande. Den svenska, ganska okända, kulturskatten.

Någonstans närmare 4000 olika tyger har hon i sitt hem och samtliga noggrant sparade under sin formgivares namn. Det är just det, att Sara hittat tygernas formgivare som är det unika, inte bara samlingens storlek.

– När jag började samla märkte jag att formgivarnas namn nästan aldrig gick att se. Det var först när jag kom i kontakt med formgivaren Susanne Engla som jag började få fler namn och nysta upp vilka som stod bakom alla dessa fantastiska tyger, säger Sara Axtelius.

70 svenska formgivare

Hon står vid en av sina välfyllda hyllor och plockar bland tygbuntarna och berättar.

– I dag har jag hittat 70 svenska formgivare som hade varit helt bortglömda om jag inte samlat all min information. Det finns nästan ingen dokumentation om dem, bara lite på något museum, säger hon.

Men i två böcker har Sara samlat det hon vet om formgivarna.

Vad tror du det beror på att formgivarna inte blivit kända, deras tyger är ju väldigt eftertraktade i dag?

– Jag tror det beror på att de är kvinnor. De fick jobb som innebar att de skulle rita tyger på löpande band. Deras arbete sågs inte som konst eller som något fint.

Favoriten är berättarmönster

När Sara själv ska berätta om de tyger hon tycker allra bäst om får hon lite problem, det finns ju så mycket att välja mellan. Men hon säger att berättarmönster, alltså mönster med händelser av olika slag är de hon tycker allra bäst om.

– Jag tror inte något annat land har så många formgivare som gjort tyger på det här sättet, säger Sara Axtelius.