– Efter föreställningen när alla gått hem och jag står och duschar i logen, kommer en kollega in och ska duscha med mig. Jag sa till honom att gå, och jag blev gudskelov inte våldtagen. Men du kan tänka dig, man står och schamponerar håret och där står en naken man.
Chefen skrattade
Händelsen inträffade i början av Sara Glasers karriär när hon var ung, nyutexaminerad skådespelare och jobbade på en större teater i Göteborg.
– Jag var 27 och han 48. För mig är det ett extremt grovt övertramp. Men när jag gick upp till chefen så garvade hon och sa ”herregud, du måste säga ifrån, folk har verkligen inga gränser”. Jag har också fått höra att jag ska ta det som en komplimang, att du är sexig och folk vill ha sex med dig.
Men problemet med trakasserier mot kvinnliga skådespelare är inget storstadsfenomen som bara sker på de stora scenerna, säger hon. Senare i sin karriär utsattes Sara Glaser, och många andra kvinnliga kollegor, även för trakasserier av teaterchefen på en mindre, regional teater i Västsverige.
Skådespelare lägst i hierarkin
#Metoo-kampanjen startade efter avslöjandet om övergrepp av Hollywoodproducenten Harvey Weinstein, och de första offren som steg fram var just kvinnliga skådespelare.
En del av problemet just i film- och teaterbranschen är osäkra anställningar och unga kvinnliga skådespelare som hamnar i beroendeställning till chefer och fastanställda kollegor, säger Sara Glaser:
– Teaterbranschen är väldigt hierarkisk, och ur det perspektivet så är skådespelaren den som är lägst i hierarkin. De första tio åren i yrket hamnar skådespelare i en slags tacksamhetsskuld när de får ett jobb, eftersom det finns så många att välja på. Och det har teaterchefer varit bra på att poängtera.
”Cheferna kommer inte undan nu”
I dag är Sara Glaser 46 år och fastanställd skådespelare vid Byteatern i Kalmar. Och i sin nuvarande anställning har hon inte drabbats av sexuella trakasserier, säger hon.
Men hon är glad att de är så många kvinnliga skådespelare som nu tillsammans tagit bladet från munnen och berättat om övergreppen.
– Det som är så skönt när alla berättar nu, är att det är väldigt lika berättelser. Nu kommer inte en chef komma undan med att säga jag hör vad du säger, eller ”ta det som en komplimang”. Nu när vi börjat prata om det så måste cheferna agera. De är satta under lupp också.