Året var 1941, och Kurt Antskog som hade växt upp i den finska kommunen Kimito, kallades in till kriget. Finland hade attackeras av Sovjetunionen ett par månader in i andra världskriget och Kurt Antskog kom in i den fas som brukar kallas Fortsättningskriget.

– När man är ung har man inte så stora bekymmer, man hade kompisarna med sig och man hade ingen familj att tänka på, så det var bara att göra, säger han idag.

Var du inte rädd?

– Jo, vem var inte det. Men man måste samla sig. Om man springer därifrån får man en kula i ryggen, säger han.

”Enastående beslutsamhet”

Nu uppmärksammas krigstiden på Södertälje stadshus, genom ett flertal föreläsningar på temat, särskilt kring händelser i områden runt Suomussalmi i Finland. Författaren Mika Kulju ska berätta historier från de kända böckerna från området, ”Raatevägen” eller ”Ett fruset helvete” som den heter på svenska. Sanna Seppänen, koordinator för projektet, berättar om kriget ur två barns perspektiv.

– Kriget är viktigt att uppmärksamma eftersom finländarna uppvisade en enastående sammanhållning och beslutsamhet att behålla sin då ganska nyvunna självständighet trots en egentligen övermäktig fiende, säger Jaana Sundberg, samordnare för finskt förvaltningsområde i Södertälje.

Var med i sista striderna

Fortsättningskriget fick ett blodigt slut i juni 1944, och Kurt Antskog var med vid striderna. Än idag kan han vakna av mardrömmar då han kastats tillbaka till den tiden.

– Det var blodigt, det var nordens största slag. Egentligen är det märkligt att någon kom levande därifrån, säger han.

Hur lyckades du med det?

– Jag hade en granatskärva i högra överarmen. Den brände rak igenom armen. En del vänner dog, och en del var sårade.

Idag uppmärksammas krigstiden här i Södertälje, vad tycker du är viktigt att minnas?

– Man ska komma ihåg att ge armén resurser så att man kan försvara sig. Och man ska absolut minnas att Sverige klarade sig för att Finland stred, säger han.