Redan vid fyra års ålder fick Madeleine Beermann diagnosen reumatism.

– Tänk att du har ont hela tiden. Man blir ju helt ur balans. Och tänk att du har det på flera ställen på kroppen. Det tar så fruktansvärt mycket energi, säger hon idag, 18 år senare.

Reumatiker måste i stor utsträckning planera sin vardag mer än andra människor.

– Jag kanske får sätta klockan lite tidigare, ställa mig i duschen och spola varmt vatten på mina leder vissa dagar när det är dåligt väder, då det i regel är värre.

”För alltid”

Som barn fick Madeleine Beermann höra av sin läkare att hon hade 95 procents chans att bli kvitt sina besvär.

Men när hon blev myndig och hamnade i vuxenvården blev det helt andra besked.

– Vid mitt första möte där fick jag höra ”nej, det här är för alltid”. Så jag fick en livskris, kan man nog säga. Jag föll bort ur vården, slutade ta mina mediciner och blev jättedålig.

Som ordförande i Unga reumatiker har arbetet kretsat kring att göra övergången från barnvården till vuxenvården smidigare.

Man har träffat företrädare på reumatologiska avdelningar på flera sjukhus i länet.

Målbilden är en tydlig plan som sjukhus i hela landet ska kunna använda sig av. Och att patienter inte längre ska falla mellan stolarna när de väl fyllt arton år.

Prisad för sitt arbete

I dagarna fick Madeleine Beerman viss lön för mödan. Hon vann nämligen ett stipendium på 50.000 kronor som ett försäkringsbolag delar ut.

Har du accepterat din reumatism nu?

– Det har jag ändå gjort. Jag har vänt sjukdomen till en drivkraft istället för att den ska begränsa mig.