”Fula gubbar” i parken är ovanliga. Men det finns ändå anledning att hålla ögonen öppna. Att okända människor närmar sig små barn och förgriper sig på dem är mycket ovanligt.

– De flesta barn avvisar främmande människor och känner sig obekväma, säger professor Carl Göran Svedin som både jobbat med och forskat om barn som utsatts för sexuella övergrepp.

Förövarna finns i stället nästan alltid inom familjen, släkten, eller i den nära bekantskapskretsen. Det är personer som barnet vanligtvis känner väl och som smyger in övergreppen i umgänget.

Yngsta sju år

En genomgång av polisanmälda barnvåldtäkter som Brottsförebyggande rådet presenterade förra året, visade att bara tre av hundra våldtäkter begåtts av en person som inte tidigare funnit i barnets bekantskapskrets.

Det är, enligt åklagaren Maria Estberg, fallet i Eskilstuna där den misstänkte gärningsmannen ”bott i närområdet”. Enligt tidigare uppgifter har han varit mycket ute på gården tillsammans med barn. Majoriteten av övergreppen ska också ha skett utomhus, mellan september 2009 och april 2012.

– Då berättade två av barnen för en vuxen, säger Maria Estberg.

Under rättegången har boende i området vittnat om ”vissa iakttagelser”, enligt Maria Estberg.

– Men det var inte mycket stödbevisning som fanns. Ord stod mot ord och då är det inte ställt utom rimligt tvivel att han gjort det, säger 23-åringens försvarare Kerstin Henriksson.

Några dagar efter avslutad rättegång släpptes han ur häktet. Det kan indikera att mannen frikänns av rätten när dom meddelas under tisdagen.

Överdrivet intresse

Enligt Carl Göran Svedin uppfattas pedofiler sällan som ”fula gubbar” utan som personer som har väldigt god hand med barn och är väldigt fina med barn.

– Men om en man är mer intresserad av ett visst barn än man kan förvänta sig – att han är överdrivet intresserad och överdrivet vänlig – då bör man fråga sig varför, säger han.

Carl Göran Svedin tycker också att det finns anledning att vara uppmärksam på om en vuxen av oklar anledning försöker göra något för att bli ensam med ett barn. Och att hålla ett vakande öga på barn med ovanligt stort sug efter vuxenkontakt.