Bengt Klasson startade inspelningarna redan 1982 med sin pappa, som var lokförare på den så kallade Nunnebanan. Den trafikerades mellan åren 1901 till 1939. Det är inte mycket kvar från den här tiden, varken människor eller räls.
– Min far pratade om den här järnvägen i princip jämt. Det var hans liv, säger filmaren och sonen Bengt Klasson.
Idén till filmen fick han redan på 80-talet.
– Jag filmade honom med en jättevideokamera med en bandspelare till. Det blev ingen vidare bildkvalité. På senare år har jag använt en modern kamera och då blir det bättre, säger Bengt Klasson om varför filmen inte blev klar förrän 35 år senare.
Byggdes på tre år
Sommaren 1898 invaderas Kolmårdskogarna av skadeinsekten Nunnefjärilen. Så nu gäller det att så snabbt som möjligt rädda och transportera bort den skadade skogen. På tre år byggdes Nunnebannan.
– Det var så den fick det här smeknamnet, säger Bengt Klasson.
Det fraktades inte bara timmer på banan, 1920 reste 20 000 passagerare på Nunnebanan. Det var toppåret sen gick det raskt utför och rälsen togs bort för 80 år sedan. Rälsen var ett smalspår på 60 cm och byggdes förre stambanan.