Det är höst 1993. Utlima Thule har tre plattor på listan över de 20 bäst säljande albumen i Sverige. Samtidigt når låten ”Vikingablod” en niondeplats på singellistan. Bandet har kontrakt med Bert Karlssons skivbolag och är på toppen av sin karriär.

– Det var ju... hysteriskt. Ja, det var hysteriskt. Det varade ju bara ett och ett halvt år kanske, säger bandeets sångare Jan Thörnblom.

Med sin punkrock och texter om svenska kungar, mytolgi, utanförskap och samhällsktitik lägger Ultima Thule grunden till en ny musikstil – vikingarocken. Men det går ganska så raskt åt helvete. Bandet medger att man tidigare i karriären tagit emot sponsorpengar från Bevara Sverige Svenskt, en öppet rasistisk organisation. Då rivs kontrakten, distributionen dras in och snart vill ingen inom det etablerade samhället ta i bandet med tång.

Ångrar du att ni inte var tydligare?

– Nej! vi var så tydliga som vi kunde vara, säger Jan Thörnblom.

Imorgon (lördag 28/7) spelar Ultima Thule sin sista konsert utanför Nyköping på Kuggnäsfestivalen. Sedan ska sista skivan avslutas, men efter det är det stopp. Det de vill säga har sagts. Och fansen har lyssnat – av dom är flera ledande politiker inom Sverigedemokraterna.

– Ja, jag känner mig hedrad. Det är få band som har påverkat politiken på en sådant sätt, säger Jan Thörnblom.