Men för dom troende i Vadstena förändrar inte detta bilden av helgonet Birgitta.

– Även om vi inte alltid vet precis vilka ben och skallar som tillhör vilket helgon, så är de helgonreliker i alla fall. De samlades tillsammans för att bevaras för eftervärlden. Så vi fortsätter som vanligt, säger patern Henrik.

– Vare sig det är Birgitta eller inte så har vi ändå kommit ett steg närmare sanningen, och det är inget som är oroväckande med det, säger kyrkoherden Torbjörn Ahlund.

Det är åtta år sen Vadstena församling bad Marie Allen och hennes forskarteam i Uppsala om hjälp med att DNA-testa och åldersbestämma de två kranierna i relikskrinet. Birgitta dog 1373, hennes dotter Katarina 1381.

– Skallarna är från två kvinnor, men de kan inte vara mor och dotter. Och det skiljer åtminstone 200 år mellan dem, säger docenten Marie Allen.

Det ena kraniet, som man trott är Birgittas, daterades till perioden 1215-1270, och det andra till 1470-1670.

Heliga Birgitta levde mellan 1303 och 1373, och helgonförklarades 1391. Hon utnämndes till ett av Europas skyddshelgon av påven 1999. Enligt legenden har Birgittas och dottern Katarinas (1331-1381) kranier bevarats i relikskrinet i Vadstena klosterkyrka. Birgitta var känd för sina uppenbarelser, profetior och sina pilgrimsresor.

Efter hennes död förflyttades kvarlevorna från Rom till Vadstena och lades i ett skrin år 1381. Genom åren har delar av innehållet i Vadstenas relikskrin skänkts till kyrkor och kloster samt till kungar och påvar. Idag innehåller skrinet två kranier och 23 andra ben. Ett av dessa ben är ett lårben som man tror är från Birgitta.

Det fanns dessutom ett tredje kranie i Vadstena fram till 1645 då det stals. Detta kranie finns nu i ett birgittinerkloster i Holland. Slutsatsen av en antropologisk och arkeologisk studie på 50-talet var att de två kvarvarande kranierna troligen är från två kvinnor i åldrarna 60-70 samt 50-55 år, vilket stämmer väl med teorin om att det kan vara heliga Birgitta och hennes dotter Katarina.