Carl är 29 år och lider av svår psykisk ohälsa och missbruk. Han har själv länge önskat att få plats på ett behandlingshem i Norrland, dit han sedan också vill flytta, eftersom han inte känner sig trygg i Stockholm.

Men socialtjänsten i Farsta nekade Carl vistelse på behandlingshemmet och hänvisade honom istället till öppenvårdsmottagning. Argumentet var att Carl ”inte inkommit med intyg till stöd för att öppna insatser inte är lämpliga”.

Yttrandet lämnade socialtjänsten till förvaltningsrätten, efter att Carl överklagat beslutet att neka honom vård på behandlingshem.

I domen konstateras att Carl missbrukat droger i tio års tid, att han blivit hemlös och drabbats av upprepade återfall, trots att han försökt gå i öppenvård. 

Droger delas på öppenvårdsanstalter

Vännen Johanna Langhorst berättar att Carl varit omhändertagen av samhället sedan tidiga barndomen. I tonåren bodde han på institution, och från 18 års ålder lämnades han åt sitt öde, trots svåra trauman.

– Han har aldrig klarat det. Han är rädd för att vara i Stockholm, han är till och med rädd för att vara ensam i ett rum, säger Johanna Langhorst.

– Öppenvårdens sammankomster är inte en trygg plats för någon som är svårt sjuk. Då delar de droger med varandra som tröst istället, säger hon.

IVO kritiska – insatser läggs på mininivå

På Inspektionen för vård och omsorg märker man av att insatser mot drogmissbruk läggs på ”minsta möjliga nivå” och att problemet inte bara gäller Farsta. Men att missbrukande människor ska behöva tjata och överklaga för att få individanpassad vård är inte förenligt med lagen.

– Vi har klagomål från hela landet. De här personerna ska inte behöva driva sin sak på ett sådant sätt. Det känns inte bra, säger Frida Tamker, enhetschef på IVO.