I domen resoneras mycket om vad frivillighet är. Bara för att man är med på en sak behöver det inte betyda att man är med på en annan, skriver HD.

Om en viss sexuell handling skiljer sig tydligt från de övriga, kan det finnas skäl att se annorlunda på just det menar domstolen, och det är det man gjort i domen.

Samtyckte – men inte till ”otrohetskontroll”

Det hela hände i Huddinge för fyra år sedan. Högsta domstolen konstaterar att kvinnan deltog frivilligt i sexuella handlingar med sin pojkvän vid tillfället, men hon hade inte samtyckt till att mannen skulle föra upp fingrar i hennes underliv för att se om hon hade varit med någon annan.

Det var först när mannen hade gjort det som han förklarade att det hade varit hans syfte.

”Det var fråga om en handling som hon inte alls var inställd på. Vidare anses det klarlagt att den tilltalade förstod att målsäganden inte ville bli utsatt för en kontroll men att han ändå utförde den”, skriver Högsta domstolen.

HD: Måste alltid bedöma hur långt frivillighet sträcker sig

Mannen döms nu, likt i tings- och hovrätt, för våldtäkt, mindre grovt brott.

”Fallet illustrerar att olika delar av ett händelseförlopp kan behöva bedömas på skilda sätt i ett mål om sexualbrott. En person kan ha deltagit frivilligt i vissa delar men inte i andra. Det måste alltid bedömas hur långt frivilligheten sträcker sig och vad den avser”, säger justitierådet Johan Danelius som var en av de domare som deltog i avgörandet, enligt ett pressmeddelande.

Mannen döms till fängelse i 1,5 år. Han döms även för grov kvinnofridskränkning.

Två justitieråd var skiljaktiga och ville fria mannen för våldtäkt.