Visa alla (8)
Visa alla (8)

Raggarna förevigas i ny bok

Publicerad

De utmanade det etablerade samhället med amerikanska bilar och rock'n'roll.

De började dyka upp på Stockholms gator i slutet av 50-talet och utmanade det etablerade samhället med amerikanska bilar och rock'n'roll. Och trots att de mött motstånd genom åren så lever kulturen vidare än idag, mer än 50 år senare.

-Jag kommer ihåg första gången jag stötte på raggarna, det var 1958 och jag var sju åtta år. Pappa och jag kom gående på Kungsgatan och plötsligt hörde jag ljudet av musik och motorer, och så kom de stora bilarna åkande. Det gjorde intryck på mig, det var ett slags skräckblandad förtjusning, säger fotografen Per-Olof Sännås.

I tre år har Per-Olof Sännås följt raggare och fotograferat dem, både till vardags och fest. Många av dem tillhör Stockholms Raggarklubb, kanske mer känd under namnet Moonshine Cruisers. Nu kommer bilderna i en ny bok, kallad just Raggarna.

Kan vara raggare tills du dör
-Det är en ganska bekväm subkultur. Bilarna är stora, alla kan åka med, man kan dricka alkohol i bilarna, och det är den här underbara musiken från 50-talet. Och du kan vara raggare väldigt länge, säger Per-Olof Sännås.

-Är du punkare och står och skriker i tunnelbanan så måste du lägga av med det när du blir uppåt 30-årsåldern. Raggare, däremot, kan du fortsätta vara sä länge du kan åka med i baksätet på en bil. Och det kan du göra tills du dör.

Per-Olof Sännås har tidigare följt och fotograferat andra subkulturer, som skinheads, grafittimålare, fotbollssupportrar och Hells Angels.

-Även om raggarkulturen lever vidare så har det skett en förändring. I början förekom det inte att tjejer hade bilar, men numera är det ganska vanligt att även tjejer har stora amerikanska bilar. Och många av raggartjejerna i Stockholm kör lastbil till vardags, de kör sprängsten från Citybanans tunnel. Så tiderna förändras, och raggarna med dem. Det är väl därför de har överlevt, säger Per-Olof Sännås.

The hardest dick ever
För några veckor sedan var det releasefest för boken.

-Då kom det fram ett ungt par, och jag skrev ”Till Lasse” i boken. Sedan frågade jag om jag skulle skriva någonting mer, men han sade nej. Då lutade sig tjejen fram och sa ”Jo, skriv 'The hardest dick ever'”. Så jag skrev ”Till Lasse, the hardest dick ever” och satte mitt namn under. Sedan visade jag upp boken och alla skrattade, och killen stod där och myste, säger Per-Olof Sännås och skrattar.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer