Stockholm stad började med Sociala insatsgrupper (SIG) 2013. Det är ett samverkansprojekt med snabba insatser som ska få unga vuxna kriminella, mellan 19-29 år att lämna den brottsliga banan bakom sig.
Hur projekten utformas och används har varit helt fritt för stadsdelarna att bestämma, och hjälpinsatserna ser olika ut i olika stadsdelar.
Socialförvaltningen har tre projektledare som ska stötta stadsdelsförvaltningarna och utveckla arbetet med SIG. Nu kräver SIG-medarbetarna att staden kommer med en konkret arbetsmetod för att skapa bättre likvärdighet i stadsdelarna.
”Inte alltid så genomtänkt”
Sara, som egentligen heter något annat, har jobbat med SIG inom flera stadsdelar under längre tid. På grund av klientsäkerhet väljer hon att inte framträda med sitt riktiga namn.
– Det är inte riktigt någon som kommer med direktiv om att det ska se ut på ett visst sätt. Det innebär att man i stadsdelarna kan göra lite som man vill och det är inte alltid så genomtänkt, jag tror inte att staden har koll på hur stadsdelarna jobbar. Det följs inte upp lika mycket, säger Sara.
En bild som fler stadsdelar håller med om.
– Vi får hela tiden klura ut själva om hur vi ska jobba och utforma projektet. Cheferna högre upp har för lite kunskap om målgruppen. De vet sällan vad SIG ska göra och vi har flera gånger begärt hjälp från staden men ingen har hört av sig, säger en annan SIG-medarbetare från en annan stadsdel.
Saknas övergripande arbetsmetod
Fem år och 66 miljoner kronor senare så finns fortfarande ingen övergripande arbetsmetod.
SVT Nyheter Stockholm har pratat med flera medarbetare inom SIG från alla de stadsdelar som erbjuder hjälpinsatser.
Fem av de sju stadsdelarna berättar anonymt för SVT att de fria tyglarna har skapat samverkansproblem inom socialtjänsten. Många stadsdelar vittnar också om att de måste tacka nej till personer som söker hjälp eller förlorar klienter som hoppar av på grund av för långa handlänggningstider och bristande arbetsmetoder.
– Det ska gå snabbt, effektivt och stödet ska finnas tillgängligt. Killar som söker hjälp går på impulskänsla och då måste vi vara där och fånga upp dem, men istället bråkar enheterna med varandra och ingen vill ta kostnaderna, säger SIG-medarbetaren.
200 inskrivna ungdomar
Men frågan är känslig, både för politiker som hyllat projekten, chefer och stadsdelar som är stolta över att man har lyckats fånga uppmärksamheten hos många unga vuxna med kriminell och komplex bakgrund. Därför är det försiktiga ord som används när SVT Nyheter Stockholm ringer runt.
– Vi försöker göra så gott vi kan och vi har lyckats hjälpa många ungdomar att bryta kriminaliteten, vi vet att projekten fungerar men det är inte förankrat i stadsdelarna, säger en SIG-medarbetare.
Enligt staden finns det cirka 200 inskrivna ungdomar i de sju olika stadsdelarna. Men det var först i fjol som staden kom med riktlinjer om att man måste räkna på hur många ungdomar som man faktiskt har hjälpt. Övergripande statistik finns fortfarande inte men socialförvaltningen hoppas kunna få fram siffrorna i slutet av året.
– Staden måste sluta lysa med sin frånvaro. Vi har unga killar som väntar på att få hjälp, för dem handlar det om liv och död. Och då måste stadsdelarna kunna leverera det som utlovas, berättar Sara.