För tillfället utreder Uppsalapolisen omkring 100 fall där barn är brottsoffer. En tredjedel av dem har dragit ut på tiden mer än vad lagen tillåter, något som kan få negativa konsekvenser både för utredningen och för barnet.

– Barnet kan känna en oro för att det hela drar ut på tiden. Och när det gäller brottsutredningen så riskerar vi att förlora iakttagelser eller annan bevisning som vi behöver hämta in, säger Sofia Westring, kommissarie och utredningschef på Uppsalapolisen.

Max tre månader

Lagen säger att de fall där barn är brottsoffer och där det finns en misstänkt gärningsman maximalt ska ta tre månader

för polisen att utreda. Efter det måste ett beslut tas om åtal ska väckas eller inte. Enligt Sofia Westring är det inte brist på resurser hos polisen som gör att utredningarna drar ut på tiden.

– Nej, vi har inte för få utredare. Vi är tolv stycken och utbildar ständigt nya.

I stället kan långa utredningstider till exempel bero på att barnet behöver förhöras vid flera olika tillfällen och barnförhören måste få ta sin tid.

Samverkan tar tid

– Det kanske är första gången barnet berättar om vad som hänt. Sedan kan utredningar dra ut på tiden för att vi måste samla in andra bevis och skicka iväg på analys. Och så tar det lång tid när flera olika myndigheter, till exempel polis, skola och socialtjänst, ska samverka, säger Sofia Westring.

Vad kan ni göra åt problemet med långa utredningar på lång sikt?

– Vi måste helt enkelt skruva på de metoder vi har, försöka träffa barnet så snart som möjligt och utbilda oss så att samverkan mellan myndigheterna kan bli effektivare.