– Jag tycker att metoden har svarat bra mot förväntningarna, säger Daniel Brelin.

Han tror att metoden, där man med hjälp av ett spänningsfält i fören av båten får fiskarna att domna av, är det bästa sättet att fånga in, artbestämma och mäta fisken i vattendrag som liknar Fyrisån.

– Vi skulle till exempel kunna använda den här metoden i Tämnaren, Örsundaån, delar av Sävaån och Sagån till exempel. Sagån är intressant med tanke på artsammansättningen. Här lever faren, stäm och färna.

Ål hovades upp i Sävjaån

Tolv arter har hovats in i Fyrisån, där ål, nejonöga och asp sticker ut lite extra.

– Vi fick upp 10 aspar mellan 29 och 55 centimeter. Ingen av dem var märkta och det ska bli spännande och se om de största vandrar upp för Islandsfallet i vår.

Är det något som har överraskat under de här tre fiskedagarna?

– Vi  har inte fått upp en enda gös, större abborre eller id. Det hade jag förväntat mig.

Och vad kan det bero på?

– Det kan vara så att gösen följer norsen på våren, för att efter leken återvända till Mälaren. Id gillar strömt vatten, så det är möjligt att den har funnits längre upp. Men vi vet också att iden minskat under senare år. När det gäller abborren så tror jag att de stått djupare, utanför spänningsfältet.

Hur känns det i kroppen efter flera dagars håvande?

– Jag har träningsvärk från baksida lår upp till axeln. Det har varit ett hårt jobb i fören, men väldigt kul.