– Mitt tidigaste minne är när vi tog Lennakatten in till Uppsala för att se på julskyltningen, berättar Phoenixbon Gurli Koch-Bohlin.

För två veckor sedan skrev SVT Nyheter om Lennakattens 140-årsjubileum och det var en nyhet som träffade utlandssvensken Gurli Koch-Bohlin rakt i hjärtat. Trots en respektabel ålder på 85 år håller hon koll på vad som händer i sin gamla hembyggd och efter att ha läst om Lennakatten skrev hon ett mejl till SVT Nyheter Uppsala.

”Tåget var alltid i tid”

Gurli Koch-Bohlin föddes 1931 och bodde i Länna fram till 1952. I dag är Lennakatten en museijärnväg som påminner om forna dagar, men när Gurli var barn var tåget snarare byns livsnerv.

– Jag tog Lennakatten till skolan och den var alltid ”on time”, även i den värsta snöstormen, säger hon och berättar att ett månadskort till Uppsala kostade 18 kronor i slutet av 40-talet.

LÄS MER: Grattis Lennakatten 140 år

Minns stinsen herr Andersson

Gurli förklarar att det inte fanns så mycket att göra i Länna som barn, därför kretsade mycket kring tågstationen.

– På somrarna tog vi cykeln till stationen när 10-tåget kom från Uppsala med postsäcken som togs emot av ”Jenny på posten”.

Stationen fungerade lite som en ungdomsgård och Gurli berättar att ingen kunde resa någonstans utan att hon och hennes vänner visste om det.

– Stinsen herr Andersson tyckte inte om att vi samlades vid stationen, han var ganska sur och grinig. Men det gjorde bara att vi tonåringar samlades där oftare, ungdomar är desamma i alla tider.

Bostadsbristen ledde till USA-flytt

På 50-talet lämnade Gurli Länna och flyttade till Stockholm med sin man. Och där hade äventyret kunnat sluta, om det inte varit för bostadsbristen.

– Det var omöjligt att hitta en lägenhet, så när min man fick ett erbjudande om att arbeta på Beverly Hilton Hotel i Beverly Hills tog vi chansen.

De packade således sina väskor och begav sig till Kalifornien.

– Det var fantastiskt att bo i Los Angeles. Solsken varje dag, inga paraplyer eller vinterkläder behövdes. Helt otroligt for oss som var vana vid snö och kyla.

Planen var att stanna i ett år, men så blev det inte.

– Efter första året stannade vi ett år till och så ett år till. Tiden gick  och vi är fortfarande kvar i USA, berättar Gurli som 2004 flyttade till Phoenix för att komma närmare sin dotter.

Hemlängtan

Nu 85-åriga Gurli åkte senast med Lennakatten 1971. Då var hon och brodern på besök i Sverige och tog med sig sina barn på en åktur.

– Tåget passerade vårt barndomshem, så barnens mormor och morfar stod utanför och vinkade till oss.

Hon berättar att hon brukade resa hem till Sverige under somrarna och till jul så länge hennes egna föräldrar levde.

– Det blir inte riktigt samma julkänsla här där det är 35 grader varmt och ingen snö. Jag skulle gärna resa hem en sista gång och det kanske händer, även om det är en lång resa.

Gurli berättar att artikeln om Lennakattens jubileum väckte många gamla minnen till liv.

– Det var en underbar tid, livet var mycket enklare på den tiden. Hur länge man än bor utomlands så går tankarna alltid tillbaka till hemlandet.

I klippet ovan kan du se Gurlis hälsning till Sverige och Lennakatten.