I september i år väcktes åtal mot en man från Norduppland. Efter tips hösten 2018 från den amerikanska organisationen NCMEC hade polis lyckats spåra honom och beslagtagit mängder med misstänkt barnpornografi. Det skedde i januari 2019. Mannen har nekat till brott i polisförhören, men står åtalad misstänkt för grovt barnpornografibrott.
Det tog alltså närmare fyra år mellan tipset och åtalet.
– Det är alldeles för lång tid, säger Emma Vangstad, gruppchef vid ISÖB, utredningsgruppen vid polisregion Mitt som utreder internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn.
Gruppen består i dag av totalt 13 personer varav 9 är utredare.
Emma Vangstad konstaterar att gruppen har problem med stor personalomsättning och att det tar uppåt ett år att bli en fullfjädrad utredare.
Och det är inte det enda barnpornografiärendet som drar ut på tiden.
Näst högst högar i landet
Statistik som Åklagarmyndigheten tagit fram åt SVT Nyheter Uppsala visar att i Uppsala tar varje ärende i genomsnitt 340 dagar, betydligt högre än genomsnittet i landet. Den senast tillgängliga siffran på de så kallade ”balanserna”, det vill säga öppna ärenden, visar att de var 131 stycken i Uppsala län. Näst mest i landet efter Norrort i Stockholm, med 136.
Åklagarna pekar mot polisen.
”Den långa handläggningstiden beror i det närmaste uteslutande på polisens handläggningstid”, skriver vice chefsåklagare Magnus Berggren i ett mejl till SVT.
Organisationen ECPAT, som arbetar mot sexuell exploatering av barn, uppger att de dagligen skickar in tips till polisen om misstänkt övergreppsmaterial. Även de är kritiska till de generellt långa utredningstiderna:
– De här är allvarlig brottslighet som måste prioriteras som sådan, säger barnrättsjuristen Susanna Eriksson, ECPAT.
I klippet hör du Emma Vangstad om varför utredningarna tar tid – och vad som görs åt det.