Forskare från Uppsala universitet har gått igenom cirka 15 000 verk av svenska konstnärer som gått under klubban. De har kartlagt verk som sålts på de klassiska auktionshusen från 1970-talet fram till idag och tittat vad de sålts för. Däribland tavlor av konstnärer som Anders Zorn och Carl Larsson men också mindre kända konstnärer.
Nakenmålningar är dyrast
Det som är unikt i studien från Uppsala universitet, som publicerades tidigare i år, är att bland annat att istället för att titta på titeln på tavlorna har forskarna undersökt vad tavlorna föreställer och sett mönster i vad som säljer bäst.
– Titeln säger oftast ingenting, men man måste titta på vad de föreställer. Vi ser att nakenmålningar är dyrast, de säljer bättre än till exempel landskap, säger Adri de Ridder, forskare vid företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet.
”Människor dras till de här bilderna”
En Uppsalakonstnär som är fascinerad av människokroppen och gärna målar avklädda motiv är Frida Johansson-Kuoppala.
– Det känns som att många människor dras till det för det är de bilderna som går bäst, säger Uppsalakonstnären Frida Johansson-Kuoppala.
Kvinnors konst har klubbats till lägre pris
I studien ser forskarna också att tavlor målade av kvinnor generellt sålts till lägre pris än de som målats av män, bland de tavlor som studerats.
– Kvinnor får knappt betalt för färgen, säger Adri de Ridder.
I videon: Följ med in i ateljén och hör varför Frida Johansson-Kuoppala gillar att måla avklädda motiv.
Förtydligande: Denna publicering har uppdaterats med ett förtydligande kring tavlorna som forskarna studerade. Det korrekta är att de tavlor som hade målats av kvinnor generellt sett såldes för lägre pris på auktion än de som målats av män.
Så gick studien till
Fakta om drygt 15 000 tavlor av svenska konstnärer som sålts på de stora auktionshusen lades in i en databas.
Forskarna undersökte information om bland annat verkens storlek, vad de föreställer, teknik, konstnärens kön, utgångspris och försäljningspris.
Studien publicerades i januari 2024.
Källa: Uppsala universitet