Diakon Tove Gullberg säger att barn är bra på att själva fundera ut vart den som dött har tagit vägen. Foto: TT/SVT

Så pratar du med ditt barn om döden

Uppdaterad
Publicerad

Många tycker att det är svårt att hantera sorg, och hur gör vi då bäst för att prata om våra barn med döden? Tove Gullberg, diakon i Sjukhuskyrkan på Akademiska sjukhuset, ger konkreta tips och råd.

Man ska inte undvika att prata med barn om döden, men man ska inte heller oroa dem i onödan, menar hon.

– Döden är en del av vår verklighet och vårt liv. Det är viktigt att det omges av en trygghet, att man inte oroar barn mer än man behöver. Man dör, djur dör, blommor dör, men vi måste också betona det som är tryggt och kvar.

Med de mindre barnen är det extra viktigt att vara konkret.

– Det är viktigt att vara ärlig och använda ord som barn förstår, och inte använda bildspråk, exempelvis ”somnat in”, för då kan de tycka det är läskigt att somna. Döden är döden, och då kan man prata utifrån det, att kroppen inte lever längre. Små barn kan inte förstå det på sikt, men de kan förstå det i nuet, att nu kan jag inte få träffa pappa.

Är det okej att säga att någon kommit till himlen?

– Vi kan vara väldigt öppna där, vi kan säga till barnet att man kan tro olika, ingen vet vart vi hamnar när vi dör. Förutom kroppen, den vet vi att den hamnar i jorden. Men när det gäller vad som händer mer med oss, många tänker att vi kommer till något bra ställe, och en del kallar det för himlen. Och många barn vill ha en sån god bild att vila i, en del pratar om att mamma är på en stjärna och det kan vi bejaka. Men vi behöver inte alltid ge barnen svaren.

Diakon i över 30 år

Tove Gullberg har varit diakon sedan 1985 och har i över tio års tid jobbat med gruppverksamhet för barn i sorg i Sjukhuskyrkans regi.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.