Skogsstyrelsens mål är att älgbetesskadorna på tall i områden med god eller medelgod bonitet* inte ska överstiga fem procent. Men den älgskadeinventering som gjordes vintern 2017/2018 visar att hela 16 procent av det värmländska tallbeståndet betats av älg under det senaste året.

– Det är ju så att vi har alldeles för stora skador på tallungskogar. De behöver minska, säger Bengt Danielsson som är distriktschef på Skogsstyrelsen i Värmland.

Jägareförbundets ordförande i Värmland håller bara delvis med.

-Vi har full respekt för problematiken med betesskador men vi ser inte en ensidig lösning med att minska älgstammen i framförallt Värmland, säger jägarnas ordförande Anders Olsson.

Skogsstyrelsens distriktschef blir inte svaret skyldig.

Balans mellan viltet och fodret

– Det handlar ju om en balans mellan viltet och fodret och jag tror att jägarna också inser att skadorna är för stora. Sedan är ju frågan hur mycket älg vi ska ha. Men jag tror det finns en förståelse hos jägarna för att det här inte håller i längden, replikerar Bengt Danielsson på Skogsstyrelsen.

Men beror betesskadorna bara på älgen?

– Nej. Det blir ju också så att när man är rädd för älgskador så planterar man gran på tallmark. På 60 procent av tallmarken planterar man tall medan man planterar 40 procent gran. Det här gör ju att det blir fel träd på fel mark och det i sin tur gör att det inte växer tillräckligt bra. Det är ett stort problem.

En del av problemet består också i att andelen bland- och lövskog minskat i Sverige.

Viktigt med tall på tallmark

– Det är klart att älgen helst äter löv och det innebär att den äter upp den lilla andelen löv som finns. Vi vill ju ha rätt trädslag på rätt mark. För att uppnå det måste vi motverka granifieringen så att man planterar tall på tallmark, säger Bengt Danielsson.

Jägareförbundsordföranden håller med.

– Man behöver titta på ett antal andra åtgärder. Som foderskapande åtgärder och att man planterar framförallt tall på tallmark. Det finns problem med att man i många år inte har planterat tall där man borde, säger Anders Olsson.

Om man ser till de monokulturer som råder i skogen, vilket ansvar har skogsnäringen för att de här betesskadorna uppstår?

– Skogsnäringen har ett ansvar att plantera rätt trädslag på rätt mark, så de har ett stort ansvar. Det här hänger ihop. Vi behöver sänka älgstammens storlek och skogsnäringen behöver plantera rätt trädslag på rätt mark. Inte bara plantera gran. Sedan återstår frågan hur stor älgstammen ska vara, säger Bengt Danielsson.

”Se älgen som en tillgång”

Jägareförbundet trycker dock på att man måste se älgen som en tillgång och inte som en belastning.

– Det som är grundläggande är att man måste se viltet som en resurs. Älgen är viktig och den är en symbol för Värmland och vi värnar om att man även framgent ska ha en meningsfull jakt, säger Anders Olsson och fortsätter:

– Det finns en särskild problematik i Värmland där vi har en stort uttag av predatorer, där vargen helt enkelt tar mycket älg och ska vi kunna ha en meningsfull jakt måste man ha en lite större älgstam i Värmland och då finns det en problematik med betesskador som kommer på köpet.

* Bonitet är ett begrepp som används när man talar om vilken avkastningsförmåga en naturresurs har.