Strax innan fyra vaknar Louise Alerfors plötsligt till i sitt hus i Millesvik utanför Säffle av ett starkt ljud.

– Jag trodde att det var telefonen, att det var väckarklockan som ringde, men jag tog upp den och insåg att det inte var så, berättar hon.

– Falsklarm igen? Brandvarnaren har lurat mig förr, den har tjutit klockan tre på natten och då har det inte varit någonting, så det var min första tanke, säger Andreas Alerfors om sin första reaktion.

I stället inser Louise och Andreas att det är brandvarnaren som piper. Han går ut från sovrummet och börjar plocka ur batterierna för att den ska sluta låta. Det är då Louise Alerfors hajar till.

– Då säger jag att det luktar ju rök. ”Men det luktar ju rök”, upprepar han, säger hon.

Då inser de att det ryker någonstans i huset.

Hade en utrymningsplan

De står tillsammans ovanför trappan och funderar snabbt över vad de ska göra nu. De enas om att röklukten kommer från nedervåningen. Samtidigt kommer den äldste sonen ut från sitt sovrum och undrar vad som händer.

– Då sa mamma att brandlarmet går, säger sonen Oscar Alerfors.

Louise Alerfors säger åt honom att sitta och vänta på översta trappsteget, medan de går ner en våning.

Nedanför trappan går Louise Alerfors och hennes man åt olika håll för att undersöka var röken kommer ifrån. Han går mot köket, hon går åt andra hållet. Efter några sekunder hör hon hur han säger att det brinner där han är.

– Det brinner ju här, det är lågor! Då står jag två meter från brandsläckaren, så jag tar den och springer in i köket, säger hon.

– Då tänkte jag; shit, hur ska jag få ut barnen? Vi har haft ett brandlarm tidigare när den minsta killen bara var två månader gammal. Då var det falskt larm, men vi gjorde upp en plan hur vi skulle göra om det hände igen, och den kickade in nu, fortsätter hon.

Räddningstjänsten imponerad

Louise Alerfors ger brandsläckaren till sin man och ser att det ryker från en låda och slår ut eldslågor. Han tar brandsläckaren och släcker snabbt branden som har startat i lådan där familjen förvarar batterier som väntar på att komma till återvinningen i en sittbänk under ett fönster. På bänken ligger en fårfäll där hunden brukar ligga och titta ut genom fönstret.

– Den var sotad, helt svart. Det handlade om sekunder innan den hade fattat eld, och då hade vi haft ett mycket större problem, säger Louise Alerfors.

Det ironiska i situationen är att branden startade i ett batteri som tidigare suttit i brandvarnaren.

– Det är ju en av få gånger som man byter batterier i förväg, annars byter man ju batterier när de är slut, säger Andreas Alerfors.

Men nu hade batteriet alltså bytts i förväg, vilket ledde till att batteriet som inte hade laddat ur helt låg och kortslöt i lådan.

Jan Rudberg på Räddningstjänsten i Säffle var styrkeledare på plats under natten, och han berömmer parets insats.

– Det var väldigt rådigt att släcka elden och slänga ut lådan. Det var helt släckt när vi kom, det enda vi gjorde var att ventilera ut röken från huset, säger han.

Har svurit över brandsläckaren

Hur vanligt är det att batterier självantänder på det här sättet, om det nu var det som hände?

– Jag vågar inte svara på det. Jag har hört att det kan hända, men jag vet inte hur vanligt det är, säger han.

För familjen i huset blev det inte någon mer sömn under morgontimmarna. Louise Alerfors tog barnen med sig till fritids lite tidigare för att slippa röklukten i huset, och själv åkte hon till jobbet för att ta en dusch och andas frisk luft ett tag. Skadorna på huset blev minimala, enligt räddningstjänsten.

– De gick in med värmekamera och kontrollerade att elden inte hade spridit sig. I och med att vi var så snabba med att släcka trodde de inte att det hade blivit mer än de skador som syntes. Bänken under fönstret blev förstörd och tapeten bränd. Sedan får vi sanera efter pulvret från brandsläckaren också, berättar Louise Alerfors.

Hon uppskattar att det tog ungefär en och en halv minut från det att familjen vaknade tills branden var släckt. Allt gick väldigt fort.

– Brandmännen sa att det var bra att vi hade koll på var grejerna fanns. Jag sa att jag har svurit över den här brandsläckaren så många gånger när jag har dammsugit, så jag visste exakt var den stod. Nu kommer jag aldrig att svära över den igen.

– Hade vi inte varit hemma, då hade huset brunnit ner till grunden. Hade vi inte haft en brandvarnare som fungerade, då hade det nog inte gått så bra, fortsätter Louise Alerfors.