– Vi har märkt en förändring de senaste åren. Traditionen att gå till kyrkogården på Alla helgons dag har vuxit sig väldigt stark, säger Eva-Lott Isaksson, präst i Norrstrandskyrkan.
Känslan bekräftas av en undersökning kyrkan gjorde förra året. Den visar att ungefär hälften av svenskarna besöker en kyrkogård den här helgen.
Tusentals väntas besöka kyrkogården
Till Ruds kyrkogård i Karlstad väntas flera tusen besökare komma för att tända ljus under lördagen. Svenska kyrkan tar tillfället i akt att möta besökarna på bred front, man vill finnas där för alla åldrar.
Både personal och volontärer kommer finnas på plats för att erbjuda samtal, fika, andakt och pyssel.
– Vi vill ge en möjlighet till samtal och att uttrycka sorg tillsammans med oss om man vill det. Det är också viktigt att barnen får en plats, så de har möjlighet att pyssla och göra gravdekorationer. Kyrkans ungdomsbuss kommer också att finnas på plats vid Ruds kyrkogård, säger Eva-Lott Isaksson.
De som kommer till kyrkogården har olika grader av sorg och tro hur möter ni det?
– Frågorna om liv och död är allmänmänskliga. Alla möter vi död och sorg i våra liv. Oro, rädsla och smärta är samma och vi kan känna igen oss i varandra ändå.
– Som kyrka vill vi finnas i både glädje och sorg. Vi delar den här stunden, tänder ljus och hedrar de som inte längre lever. Vi tänder också ljus för hopp, hopp om att vi inte är ensamma.
”Minsta lilla låga gör att mörkret blir mindre mörkt”
I sitt jobb som präst träffar Eva-Lott Isaksson dagligen människor som mist en anhörig eller vän. Innan hon blev präst arbetade hon som sjuksköterska med vård i livets slutskede. Att möta döden och tala om den är naturligt för henne. Hon tycker att livsfrågorna ofta hamnar i skymundan i vardagen, så allhelgona ger viktig tid för eftertanke.
– Nu blir vi starkt påminda om att livet också innehåller döden. Vi lever i en kultur med en idé om att vi alla ska vara så starka och oberoende, en individualistisk tid. Vi behöver dela sorg, prata och bearbeta tillsammans och känna att vi är en del av någonting större än bara våra egna liv.
Hur tycker du man ska hjälpa barn att hantera sorg?
– Jag tänker att man ska svara klart och tydligt på deras frågor utan omskrivningar och bjuda in barn även till de stunder vi tycker är svåra. När vi vuxna tycker det är svårt och jobbigt är vi ofta rädda för att göra barnen ledsna, men det är viktigt att vi vågar prata. Vi orkar mer när vi vågar dela det som är svårt.
Hur upplever du att möta döden i ditt jobb?
– Jag har känt att det är mycket meningsfullt att finnas till stöd och hjälp för den som ska gå bort eller närstående. Många existentiella frågor kommer upp den sista tiden, varför drabbas jag nu osv. Visst är det svårt. Jag tror att min tro har hjälpt mig mycket eftersom jag själv känner att döden blir ljus och fridfull.
Hur lär man sig hantera sorg?
– Jag tänker att sorgen efter en person aldrig helt försvinner. Den kan hitta sin plats och man får lära sig leva med den. Att tiden läker sår stämmer också delvis. Vi bär sorgens fågel på ena axeln och glädjens fågel på den andra. Ingen kommer ifrån döden, konstaterar Eva-Lott Isaksson.
Hur går dina tankar om den här dagen?
– Vi talar om november som mörk och ruggig, men det kommer något fint efter det som ser naket, grått och livlöst ut. När vi tänder ett ljus, gör den minsta lilla låga att mörkret blir mindre mörkt.