En ny vidareutbildning på Kristinehamns folkhögskola fokuserar på arbetsmetoder som kan hjälpa barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Nio fritidsledare fick under en dag prova på hundspann på Acksjön i Molkom. En del av utbildningen är just att lära sig hur djur kan vara ett terapeutiskt verktyg i fritidsverksamheter.
– En häftig upplevelse, säger Paola Kallerdahl, fritidsledare och medverkande.
Kristian Persson är handledare på Kristinehamns folkhögskola och initiativtagare till friluftsdagen vid Acksjön.
– Det här är en del av utbildningen för att erfarna fritidsledare ska få lära sig hur man kan jobba med djur i kontakt med ungdomar – just i terapeutiskt ändamål.
Varför är djur viktigt?
– Man har sett väldigt goda resultat att i kontaken med djur, det behöver inte vara mer än en kram eller närhet så händer det någonting med en, man växer som människa och det blir en gemensam tillit som växer fram, säger Kristian Persson.
Bättre än tabletter
Kerstin Uvnäs-Moberg är läkare och forskare samt professor i djurfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet sedan 1995. Hon bekräftar vad som
händer i kroppen i mötet med hundar.
– När djurägare ser hunden och tar i hunden så får de bland annat en frisättning av hormonet oxytocin, som är ett må-bra-system. Det gör att man blir mer positiv och lugn mot andra människor, men framför allt lite mer vänligt stämd, aggression kan minska och skapa positiva cirklar i omvärlden. Ett väldigt enkelt och billigt system till skillnad från tabletter och annat.
Har det varit en terapeutisk dag?
– Ja det känns så. Jag var helt skräckslagen förut men nu bara ler jag, så jag kan inte sluta le! säger fritidsledaren Paola Kallerdahl.
Ny utbildning
Vidareutbildningen på Kristinehamns folkhögskola startade hösten 2016 och är till för fritidsledare med en tvåårig grundutbildning. Klassen spenderade två dagar i den gamla Acksjöskolans lokaler för djupgående teori, och framför allt – att prova på hur djur kan användas i praktiken.
Hur ska du använda de här kunskaperna i ditt arbete?
– Jag vet inte hur, men jag vet att jag i alla fall kommer berätta om det, eftersom jag vet vad det gjort för mig. Man blir så harmonisk och jag känner mig väldigt lycklig, säger Kristin Savela, fridtidsledare.