På Grimsö forskningsstation i Bergslagen kan forskaren Camilla Wikenros och hennes kollegor följa djuren på en skärm.

– Vi hoppas ju att den här forskningen ska kunna bidra med ett ökat kunskapsunderlag i den situation som vi har idag, med en förtätad vargpopulation och en ny rovdjursart i området, järven, och älgar som rör sig över läns och landsgränser, säger Camilla Wikenros.

Följer djurens rörelsemönster

Det treåriga projektet Grensevilt inleddes förra året med märkning som fortsätter även denna vinter. Hittills i år har man lyckats märka sex vargar och en järv och vecka åtta börjar märkningen av 17 älgar. Camilla Wikenros har forskat på varg i 17 år och är en av de åtta forskare som håller på med projektet, fyra svenska vid Grimsö och fyra norska vid Högskolen i Innlandet.

– Sändarna vi sätter ut positionerar vid tidpunkter som vi bestämmer och minst sex gånger per dag.

På en karta med streck som går kors och tvärs i olika färger kan man följa de märkta djurens rörelsemönster. Om en sändare blir kvar på samma plats i mer än åtta timmar skickas ett mortalitetsmeddelande för då är djuret troligen död. Och mycket kan hända, allt från att utrustningen krånglar och man tappar kontakten till att djuren faktiskt dör. En av de märkta vargarna i Nordvärmland konstaterades nyligen vara dödad av älg, en annan är saknad fast halsbandet återfanns och det fallet utreds av polis.

”Bättre underlag för viltförvaltningen”

Det har forskats på varg i 20 år i Skandinavien, men i Värmland, Dalarna och Nordmarks fylke i Norge som är fokusområde i projektet har mycket förändrats i och med vargens förtätning och att järven har tillkommit. Påverkan på älgstammen har varit märkbar och målet med forskningen är att skapa ett bättre underlag för viltförvaltningen och om möjligt dämpa konflikten i rovdjursfrågan.

– En viktig del i Grensevilt är också att vi forskare ska kommunicera ut våra resultat ut till allmänheten och organisationer som är intresserade av vargfrågan.

Älgarnas rörelsemönster orättvist

21 älgar märktes förra vintern, en i Norge och resten i norra Värmland. 70 procent av dem vandrade in i Norge medan 30 procent var stationära, det visar de första resultaten enligt Camilla Wikenros. Och älgarnas rörelsemönster kan vara problematiskt för skogsägare och jägare. Det är inte helt ovanligt att älgen håller till i ett område och orsakar betesskador på skog och sedan går de i ett annat område när det är dags för jakt.

– Vissa markägare få bara problematiken medan andra får nyttan att kunna skjuta dem, säger Camilla Wikenros.

På den norska sajten dyreposisjoner.no kan alla som vill följa älgarna och delar av året även vargarna.

Vad är det svåraste med jobbet?

– Det är att fånga de individer vi vill fånga. Dels är det väldigt beroende av väder och att vi har kompetent fältpersonal och även om man har det så är det kloka djur vi har att göra med, så det är inte alltid så lätt att fånga dem.