– Det känns skitbra. Jag känner mig stolt och glad över att få dela med mig av den långa arbetsprocessen, säger Kakan Hermansson.

Frågan om att ställa ut fick hon av Lars Lerin för två år sedan, och hon är glad att arbetet med ”Kedjan mellan berget och elden” har fått ta tid.

– Den har växt fram successivt under lång tid, och det behövs för keramik. Det har varit väldigt kul att jobba med den. Jag har haft en vision om vad jag skulle göra, och jobbat med en känsla, men inte vetat hur slutresultatet skulle bli. Jag visste hur det skulle se ut, men samtidigt ändå inte.

”Handlar om att kommunicera”

Skapandeprocessen har varit lekfull och avslappnad, berättar hon.

– Jag har inte ställt så stora krav på mig själv, utan tillåtit mig att ha kul och testa nya saker.

Ämnen som Kakan Hermansson tar upp i sin konst handlar om makt, klass, våld och sexualitet.

– Konsten handlar om att kommunicera och jag tar upp ämnen som mäns våld mot kvinnor, ätstörningar, hatbrott mot homosexuella och transpersoner till exempel, berättar hon.

Keramiken skapade lugn

Kakan Hermansson har en examen från Konstfack, institutionen för keramik och glas och intresset för keramik började tidigt.

– Jag har adhd, men fick inte min diagnos förrän för sju år sedan. När jag var yngre gick jag en kvällskurs i keramik. Jag tog hem stora klumpar lera och jobbade med och mamma sade att hon aldrig sett mig så lugn. Mammor har ju alltid rätt – jag blev väldigt lugn av att jobba med lera. Det handlar om att hitta en väg mellan hjärnan och handen och skapa ett objekt för människor att beskåda, säger hon.

”Kedjor symboliserar vårt beroende av varandra”

I utställningen på Sandgrund har kedjor en framträdande roll, och kedjor är något som ofta återkommer i Kakan Hermanssons konstnärskap.

– Kedjor är oftast i  metall, i järn, silver eller guld. De symboliserar något värdefullt, hårt och betydelsefullt. Men för mig betyder en kedja förgänglighet, det kollektiva, systerskap och att vi är beroende av varandra. Och i keramiken blir kedjan skör.