Det är vinter. Temperaturerna kryper ned under nollan. Det är kallt, speciellt om man flytt till Sverige från varmare breddgrader iklädd bara sommarkläder och tofflor på fötterna.

Snön knastrar under skorna när fotografen och jag går gången upp till Missionskyrkan. Inne i kyrkan är det varmt. Det luktar nypolerade golv och nybryggt kaffe. Knappt har vi hunnit innanför dörrarna till kyrkan förrän två sunnebor knackar på. De bär på pappkassar med kläder. De berättar att de rensat barnens garderober.

– Vi vill hjälpa våra nya grannar, säger Inga Börjars.

Hela orten bidrar

Initiativtagare till insamlingen av kläder är Aina Olsson och Sven-Gunnar Dahlberg.

– Det har bara exploderat. Jag tror varenda sunning har skänkt, säger Aina.

– Givmildheten är helt otrolig, alla vill hjälpa. Vi får in kläder, leksaker, cyklar, allt.

Vi går ner i källaren. Där tronar högar av kläder i alla möjliga färger och storlekar. Ett ställ med jackor, små babybodies, stickade tröjor, pyjamasar och byxor i högar på borden i mitten av rummet.

– Mest är det herrskor som efterfrågas, säger Sven-Gunnar. Det kom in en kille här i veckan och bad om skor i storlek 49. Tro det eller ej så hade jag dagen innan fått in ett par i precis den storleken.

Kläder till alla

Klockan slår 11. Utanför dörrarna till kyrkan ringlar redan en kö med människor som vill komma in. Nere i källaren börjar det provas kläder. En liten treåring med stora bruna ögon försöker hitta en mössa som passar. Han drar en grå över de mörka lockarna men den åker ned över ögonen. En blå, varm med sköna lappar för öronen får det bli. Han ser nöjd ut med sitt val. En kille med bara filttofflor på fötterna frågar efter varma vinterkängor. En kvinna som inte talar engelska pekar på kinderna. Hennes hy är inte van vid den svenska kylan och hon blir torr. Finns det någon lotion undrar hon.

Flydde över havet i gummibåt

En av dem som kommer till kyrkan flera gånger i veckan för att se till att familjen får kläder är Reem Hamdosh. Hon kom till Sunne i slutet av oktober. Hon, hennes man och tre barn 10, 5 och 3 år gamla flydde med en gummibåt över havet. Ombord fanns 50 flyktingar varav 20 barn. På vägen var hon tvungen att kasta alla deras tillhörigheter i havet och familjen kom hit utan någonting alls.

– Jag kom hit för mina barns skull. För att få en framtid, berättar hon.

– Resan var hemsk. Vi var trötta, rädda och sjuka. Sedan kom vi hit till kyrkan och då fick vi kläder. Vi är så tacksamma. Min mellandotter fick en barbiedocka, hon blev så glad.

Symboliska summor för kläderna

Reem Hamdosh är en av de 350 flyktingar som nu bor på gamla Selma hotell i Sunne. När Missionskyrkan öppnade sin klädutdelning kom nästan alla flyktingar på en gång för att hämta varma kläder. Man fick öka öppettiderna för att hämta kläder till tre dagar i veckan. Nu har de flesta fått kläder att ha på sig i vinter och man ska ha öppet bara en dag i veckan framöver, berättar Aina Olsson.

– I början var kläderna helt gratis men nu har flyktingarna fått lite pengar så vi kan ta betalt, symboliska summor, för de som har råd.

Möten och minnen

Aina berättar om alla möten med människor, möten som berör.

– Jag kommer ihåg flickan som kom klädd i bara tofflor men gick härifrån med riktiga vinterskor. Eller pojken som fick en fotboll.

– Nu när deras mest akuta behov att få kläder är mött ser jag fram emot att bara sitta ner och prata med dessa människor. Att få ta del av deras historier, säger Aina.

När fotografen och jag rullar hem mot redaktionen igen ser vi en familj gåendes på trottoaren. En mamma, pappa och deras lilla treåriga grabb. Han bär en varm, blå vintermössa på huvudet och har fått tag på två leksaksdinosaurier att leka med. Han ser nöjd, och varm, ut.