Det började med att klagomål kommit in från förvaltare, anhöriga och medarbetare.

– Från början var det inte en lex Sarah-utredning. Vi tittade på klagomål som inte lät roliga, men det som kom fram när vi rotade i det blev en lex Sarah, säger Anette Österberg.

Prioriterat arbetskamrater

Missförhållandet beskrivs i utredningen som, bland annat, en fråga om bristande lojalitet mot arbetsuppdraget, att arbetskamrater prioriteras framför brukare, bristande avvikelserapportering och kunskap om LSS-lagstiftning samt förekomst av hård jargong och åsidosättande av brukares självbestämmande.

– Det är några stycken, men inte hela personalgruppen det gäller, säger Anette Österberg.

Hade man kunnat förebygga detta på något sätt?

– Det kanske man hade kunnat gjort. All personal har ju skyldighet att rapportera när det uppstår brister i en verksamhet.

Tystnadskultur

Anette Österberg menar att det har att göra med en tystnadskultur som lätt kan uppstå på en arbetsplats.

– Här tror jag att det har varit några som varit tysta och inte vågat. Det gäller inte alla, men man borde ha avvikelserapporterat. Då hade vi kanske kunnat ta tag i det tidigare. Vi hoppas ju att folk ska ta sitt förnuft till fånga. Det är inte människor vi är ute efter, det är beteenden.

Det kommer i nuläget inte bli fråga om några arbetsrättsliga åtgärder på boendet, men om problemen inte rättas till kan det komma på tal.

– Är det så att det uppstår problem igen, då blir det arbetsrättsliga åtgärder. Man ska följa de arbetsuppgifter som åligger en, det är inte ett fritt val, säger Anette Österberg.