Slanten ligger i fickan och tanten i luckan plockar smågodis och ettöreskola med ett tålamod som inte är av den här världen. En efter en släpper hon ner dem i den lilla papperspåsen med tången av metall. Många är vi som har minnen av kiosken. För Karina Johansson började fascinationen med ett gammalt vykort som flimrade förbi i sociala medier.
– Jag har ju målat mycket motiv från Sunne som det ser ut idag, genom åren. Till slut hade jag målat huset så många gånger så jag kände att det inte var roligt längre.
Hon hittade ett vykort på Nybergskiosken från 60- eller 70-talet i en facebookgrupp om Sunne. Det lockade henne att söka på bilder på gamla kiosker från bygden.
– Jag hittade massor! Så skrev jag; Ja, jag ska måla gamla kiosker i Sunne! Och alla bara; ”Ja, vad kul!”
Att lägga pussel
Hon har påbörjat sex målningar, och det kräver en hel del detektivarbete. För att få fatt på alla detaljer efterlyser hon bilder i sociala medier, och sedan blir det att lägga pussel.
– En del hus finns kvar, och då går jag ut och tar bilder nu. Sedan lägger jag ut en svartvit bild i facebookgruppen och så frågar jag; Vilken färg är det på det här huset, minns ni det? Ja, det minns de, och så får man hela historien bakom.
Varför fastnade du för just kiosker?
– Det är mycket nostalgi kopplat till kiosker. Vem har inte stått där i luckan och sagt att man vill ha en av den, och två av den.
Lakrits i Söderbergs kiosk
Det starkaste egna kioskminnet från barndomen är Söderbergs kiosk på Storgatan nära Sunne kyrka. Karina Johansson växte upp i Ingmår och hon minns hur familjen körde till Söderbergs i en röd Saab kombi och parkerade precis utanför. Mamma och pappa köpte en kvällstidning och själv köpte hon laktrits.
Idag finns inte en enda brädbit kvar av Söderbergs kiosk. På platsen där kiosken stod finns en gräsmatta och en häck och det var länge sedan en bilist stannade för att köpa tidningen här. Karina Johansson har fått bilder på ett 20-tal kiosker som har funnits i Sunne, och de allra flesta har gått till historien. Och faktum är att den gamla kioskkulturen har lämnat ett tomrum efter sig.
– Det finns en risk att det blir färre möten öga mot öga, säger Karina Johansson.
Nostalgitrippar
Men även om kiosksamvaron har blivit mer sällsynt, har hon bidragit till en annan sorts gemenskap när hon har efterlyst uppgifter om kiosker i lokala forum på nätet. Många har hjälpt till genom att maila bilder och bidra med uppgifter.
– Folk tycker det är jätteroligt att lägga ut sina minnen. ”Åh, det var ju min morfar som drev den där kiosken, och där var jag när jag var liten”.
När kioskerna är färdigmålade finns det andra Sunnemotiv Karina Johansson är sugen på. Gamla bensinmackar, till exempel. Någon har föreslagit att hon ska börja måla gamla caféer, och ytterligare någon tipsade om mjölkaffärer.
– Det finns nog ingen ände på detta. Jag har jobb i många år, säger hon och skrattar.