Mäklaren Åsa Karlsson sätter upp ”Till salu”-skyltar vid en fastighet i Sysslebäck – ett åretrunt-hus som blivit sommarstuga åt norrmän. Nu säljs det vidare, med samma kundgrupp i sikte.

Många norrmän som letar hus i Värmland har inte möjligheten att köpa ett åretrunt-hus för fritidsboende hemma i Norge. Där råder så kallad boplikt i många kommuner.

– De blir naturligtvis jätteglada, för den möjligheten har de inte i Norge, säger Åsa Karlsson

– De tycker att det är jättepositivt. Vi får alltid frågor kring boplikt.

I Öyers kommun på den norska sidan gränsen förbereder mäklaren Tore Rugsveen en visning. Även här är det ett åretrunt-hus som är till salu, men här lär det inte bli något feriehus. Här får nämligen turister inte köpa.

– Nej, det är inte möjligt. Här måste folk bo, säger mäklaren Tore Rugsveen.

– Det måste vara en familj eller någon som är fastboende som köper. Fritidshus kan det inte användas som.

I Öyer liksom i många andra norska kommuner råder så kallad boplikt. Den som äger ett åretrunt hus måste också bo i det.

Säljaren av huset vi besöker är Öyers rådman, kommunens högste tjänsteman.  Han får inte bo kvar.  Av familjeskäl har han valt att skriva sig i en annan kommun och pendla, så nu måste han sälja sitt hus.

– Jag har bott i ett hus här i Öyers kommun där det är boplikt, säger rådmannen Sveinar Kildal, medan han sopar rent öppna spisen inför visningen.

– Men jag är inte skriven i kommunen, så nu måste jag hitta ett annat boende.

 Idag kan norska kommuner fritt besluta om boplikt. Nu vill regeringen ändra på det. Ett förslag är just nu ute på remiss.

– För oss är det viktigt att den privata markägaren själv får bestämma över sin egendom, säger statssekreteraren på Jordbruksdepartementet Hanne Maren Blåfjelldal från Fremskrittspartiet.

– Jag tycker det är defensivt av kommuner att tro att den enda möjligheten att få folk att bosätta sig i bygden är att använda botvång. Vi menar att botvång inte ger bolust, fortsätter hon.

Boplikten har varit en viktig del i den norska landsbygdspolitiken, vars mål är att folk ska bo och verka i hela landet.

I Norge ökar befolkningen i samtliga län. I Öyer har den vuxit stadigt i många år.

I Sysslebäck på den värmländska sidan gränsen, däremot,  har antalet fastboende minskat varje år – de senaste 50 åren

Borgmästaren i Öyer, som ju själv drabbas av reglerna, vill ha boplikten kvar. Och det är ingen tvekan vart han sneglar när han nu är orolig för framtiden.

– I Sverige är det väldigt mycket skog, säger Sveinar Kildal.

– Jag tror att det svenska samhället borde ha haft en starkare styrning på att det skulle bo folk överallt. Jag vill inte att Gudbrandsdalen ska bli bara skog.