– Vi utbildar läkare kontinuerligt och det blir det ett par färdiga varje år framöver, men just nu är vi väldigt beroende av att vi har den här möjligheten att ta in gamla medarbetare, berättar Anna Hessel, verksamhetschef för kvinnosjukvården i Värmland.
Besvärligt utan pensionärer
Margareta Bergdahl är en av fyra pensionerade gynspecialister som täcker upp delar av de vakanta tjänsterna. Att hon bor i Stockholm och snart fyller 69 år hindrar henne inte från att jobba halvtid i Karlstad. Hon är också sjukhusets enda gynonkolog.
– Jag känner att jag är behövd. Det är en brist, framför allt på gynekologer den specialitet som jag har. Och den här kategorin av patienter som lever med cancer har stort behov av en kontinuitet, säger Margareta Bergdahl.
Vad skulle ni göra om ni inte hade pensionärerna?
– Ja, det skulle faktiskt vara väldigt besvärligt. Då skulle vi behöva rekrytera läkare genom bemanningsbolag och då blir det inte alls den kontinuiteten och det blir en dyrare lösning också, säger Anna Hessel.
Vad beror bristen på?
– Det är nog framför allt en generationsväxling och att man utbildade för få specialister under 90-talet på grund av besparingar.
Utbildning tar tid
Totalt arbetar 25 läkare inom kvinnosjukvården i Värmland, men behovet är 30,5 tjänster berättar Anna Hessel. Centralsjukhuset har inte svårt att hitta läkare som vill utbilda sig till gynspecialister, men problemet är att det tar lång tid.
På sikt tror hon att det kommer lösa sig så länge man inte drar ner på utbildningsanslagen.
– Vi tar in fler läkare nu som ska gå en specialistutbildning i gynekologi och där har vi inga problem att få sökande och det är roligt, men det tar tid att utbilda en specialist, säger Anna Hessel.
Tänker fortsätta jobba
Margareta Bergdahl har inga planer på att bli heltidspensionär än. Hon vill fortsätta jobba så länge hon är frisk och orkar.
– Jag tycker att det är svårt att fokusera på bara mig själv, det tycker jag är slöseri. På något sätt måste man ju ha något meningsfullt att göra.
Vad tycker du mest om med jobbet?
– Att träffa patienterna och se att man kan hjälpa dem till ett meningsfullt liv, trots att de lever med en svår sjukdom.