För drygt tio år sedan fick Larry Eriksson i Mangskog diagnosen Parkinson. Efter några år var han så dålig så att han varken kunde prata eller gå. Men för två år sedan fick han en pump som bokstavligen förändrade livet.
Han var bara 44 år när han fick diagnosen. Parkinson är en sjukdom som gör att vissa nervceller i hjärnan bryts ned. Symtomen varierar från person till person som drabbas. Larry Eriksson fick svårt med finmotoriken, och till sist kunde han inte ens gå.
– Jag kunde inte sova, och jag hade myrkrypningar i benen. Jag kunde inte gå, jag kunde gå ut och blev ståendes i vedskjulet och kom inte tillbaka. De fick gå ut och hämta mig och ge mig kryckor så att jag kunde ta mig tillbaka. Och man mår inte så bra när man inte fungerar som människa.
Pump med injektioner
Men för två år sedan förändrades allt. Då fick Larry Eriksson en pump som injicerar medicinen som omvandlas till kroppens egna signalsubstans dopamin rakt in i tunntarmen.
– En helt ny värld öppnades för mig. Jag märkte först att jag kände smak igen. Jag kände dofter och hade inte gjort det på flera år. Jag insåg inte att jag inte hade gjort det. Jag kunde gå igen, och kunde göra vad jag ville.
600 drabbade i Värmland
Idag är det internationella Parkinsondagen, och enligt Parkinsonförbundet är det 600 personer i Värmland som har diagnosen. Men det är bara fem som har en sådan pump som Larry Eriksson har. Enligt neurologen Johan Sanner på Centralsjukhuset i Karlstad beror det på att de flesta klarar sig bra med tablettbehandling.
– Det kräver ganska mycket av patienten att sköta en pump. Det kan vara svårt för en patient som är lite äldre, som har andra sjukdomar, som kanske börjar få problem med minnet och sådana saker.
Rädsla för operation
Larry Eriksson i Mangskog tror också att det kan vara så att vissa patienter är rädda för att göra operationen som krävs för att få pumpen på plats i tunntarmen.
– Om någon säger till dig att de ska göra hål i magen på dig och stoppa in en slang och sen ska du få gå med en pump resten av livet, då tänker folk: ”Nej, aldrig i livet. Jag vet vad jag har nu men jag vet inte vad jag får.”
– Men när jag ser vad den här behandlingen ger mig, så skulle jag inte tveka om jag stod där igen, säger han.