Gården som Ingegerd Monsén växte upp på låg granne med Ullebergs sinnesslöanstalt. Hennes mamma arbetade som vårdarinna för de boende som hade olika psykiska funktionsnedsättningar.
Ingegerd minns alla timmar av lek med barnen och i ladugårdarna med djuren på Ulleberg, som en mycket fin tid. Det var först senare, när hon började i skolan, som hon insåg att det också gick seglivade rykten om institutionen i bygden. Vi återkommer till det. Ingegerds minnen var mestadels lyckliga.
– Man fick komma på julgransskakning och man fick alltid godispåsar. Det var dans kring granen och allt det där, och jag kommer alltid att komma ihåg hur roligt det var, säger hon.
Minnen från Ulleberg
När hon var 15 år gammal skulle Ingegerd gå i sin mammas fotspår. Hon började själv arbeta på Ulleberg och utbildade sig till mentalskötare. Nu är hon en av dem som Karlstads hembygdsförening har knutit till sig för att producera en skrift med minnen av institutionen. Ledamoten Lennart Fernqvist är ansvarig för ihopsamlandet av materialet som består av både berättelser och fotografier.
– Det kommer att handla om hur vi som har befunnit oss i närheten har upplevt det, säger han.
Lockas av det förbjudna
Själv flyttade han till det nybyggda bostadsområdet intill Ulleberg med sin familj år 1946. Han och de andra barnen på Bellevue fick genast veta hur de skulle förhålla sig till grannen, som i folkmun kallades för idiotanstalten.
– ”Ni får inte gå nära där uppe för de kan vara farliga”. Och när de sa att man inte fick gå dit så gick vi ju dit, naturligtvis. Sådan är man ju, säger han och skrattar.
Rykten på bygden
När Ingegerd Monséns klasskompisar skulle komma hem till henne och leka var hon tvungen att eskortera dem förbi anstalten för att de inte vågade gå själva.
– Jag försökte förklara för dem att de inte var farliga, men det gick så mycket rykten ute på bygden om att de var det. Jag blev så arg när jag hörde att de pratade om det, för de var inte farliga. Det var jättegoa människor, säger hon.
Karlstads hembygdsförening har gett ut fler samlingar med minnen och berättelser, bland annat om stadsdelarna Romstad och Zakrisdal, men också om företaget Stensborgs trädskolor som låg på Våxnäs och ägnade sig åt växtförädling.