Mil efter mil rullar Motormännens bil fram genom Värmland. Från norr till söder registreras håligheter, gropar och och ojämnheter genom en särskild utrustning i mobilen.

– Det är grönt, men sen blir det gult och rött om det är väldigt gropigt, säger Birgitta Karstensson, ett av de så kallade Vägombud som arbetar ideellt med undersökningen, och pekar på mobilens display.

– Vi åker runt och ser på alla värmländska vägar, både små, stora och ända upp till europavägar, och ser om det är håligheter eller dåligt skött på annat sätt.

Stora problem

Den senaste vintern var ju både snörik, kall och lång. Enligt Vägombuden märks det på vägarna.

– Speciellt på 62:an är det väldiga problem. Man lägger visserligen på ny asfalt, men det är bara på en liten sträcka på tre mil ungefär. Det är alldeles för lite.

I fyra månader ska kartläggningen pågå. Uppgifterna samlas sedan i en rapport som skickas till Trafikverket.

Värmland i botten

Resultatet från tidigare undersökningar har inte varit direkt upplyftande ur värmländskt perspektiv.

I den senaste rappporten hamnade Värmland på tredje plats. Från botten.

– Det är ju tråkigt att vi i Värmland ska vara sämst. Vi ser direkt skillnad på kvalitet när vi kommer över till Dalasidan. Där är det bitvis väldigt bra.

– Sälenvägen till exempel, Stockholmsvägen som vi säger, är superfin. Den är som ett vardagsrumsgolv, men i övrigt är det mycket att önska.