Den starka vinden pressar innanhavet långt upp på klipporna i Räggårdsviken på Hammarö när vi träffar Jon Arpi.

Han kliver ur en herrgårdsvagn på parkeringen intill det klippiga friluftsområdet och drar på sig en våtdräkt samtidigt som han förklarar vilka förutsättningar som krävs för att kunna surfa på Vänern. 

– Femton sekundmeter vind är bra. Då funkar det och man kan börja leta efter vågor, säger han.

”Tar det man har”

Jon Arpi har surfat sedan har var tonåring. I dag är han en av en handfull surfare i Värmland som söker sig till Vänern när surflusten blir för svår och surfparadisen ligger allt för långt bort.

– Om det inte finns andra vågor så tar man det man har. Dessutom är det exotiskt med sötvatten. Får man en kallsup så är det nästan gott. Inget salt, säger Jon Arpi och kastar sig ut idet tolvgradiga vattnet från Räggårdsvikens klippor.

”Det enda vädret som erbjuder vågor, tyvärr”

Det har gått tre år sedan Jon Arpi surfade på Vänerns vågor första gången. Då som nu är det höst- och vinterstormar som gäller för att han och hans surfvänner ska få tillräckligt bra fart under brädan.

– Det ser ganska kallt ut. Men får man en våg så är det värt det, säger Per Söderström som gör Jon Arpi sällskap på Vänerns vågor.

Vad tänker du om att det är kallt i vattnet?

– Det är ju det enda vädret som erbjuder vågor, tyvärr, säger Jon Arpi.

Vad är det som driver dig då?

– Det är ju känslan av att åka på en våg och att det bara är naturens krafter som gör det möjligt, förklarar Per Söderström.

Mycket paddlande för att hitta vågor

Vänern erbjuder inga långa vågor och med det inte heller några längre sammanhängande turer på surfbrädan. Det blir mycket paddlande för de båda surfarna innan de får möjlighet att ställa sig upp på sina brädor och verkligen rida på vågorna.

– Det är inte särskilt bra. Men om man gläds åt en liten våg så är det bra, säger Jon Arpi.

Så det här lär inte bli något surfparadis?

– Nej, inte alls. Det här är för den desperate som vill få sin våg lite då och då.